Tankar kring Livet

Om Tina, om ALS och dödshjälp

2011-10-19T22:32:00.000+02:00

Jag har idag läst ut Tina Janssons bok "Om det bara var jag" som handlar om en kvinna som lider av ALS.
Sträckläste den i stort sett.

Hon berättar stolt på en av de sista sidorna att hon frågat sin läkare vem som har levt längst med den här sjukdomen och hon fick höra att det var hon själv! Många skulle fasa för ett sånt svar men hon blev stolt! Denna livsinställning präglar henne hela boken igenom.
Det första jag gjorde efter att ha läst ut boken var att kolla om hon fortfarande levde och i skrivande stund lär hon göra det! Så sent som igår bloggade hon nämligen om sitt fortsatta liv!
Boken återger faktiskt hennes blogg och ska kanske kallas för blok satt jag och tänkte.... Kollade upp "blok" och visst, fler hade kommit på samma idé före mig.... Det lär nog komma med i nästa Svenska Akademins Ordlista (SAO).

Ja hittade också en väldigt bra länk där andra redan skrivit en bra sammanfattning om denna beundransvärda kvinnan.
Skriver också själv några tankar om hennes bok.

Egna reflektioner
Jag har aldrig mött en så utsatt person med så otroligt mycket självdistans, som kan reflektera om precis allt, om livet men också om döden. Det tar tag i en. Förbryllar! Hur kan hon, orkar hon, vad är det som driver henne, är tankar som tränger sig fram. Helt otroligt! Det känns inte alls tungt att läsa boken.
Tina verkar inte förtränga saker men vill leva, vill hoppas och inte ge upp. Förbryllande som sagt. Själv hade jag nog gett upp för länge känns det som. Återkommer om det senare...
När jag kom till sida 217 så skrev jag in sidonumret i min mobiltelefon... Det behöver jag tänka kring, kanske blogga om, så tänkte jag. Det gör jag nu.
Citerar först några rader:

Hjälp?!

Jag såg en man med ALS på SVT:s Agenda.
Han ville ha dödshjälp.
- För nu börjar det bli jobbigt.

Jamen va f--n.
Han kunde prata! (men Tina använder datorn till att "prata".)
Och resa sig ur permobilen och ta sig in på toa själv. (men Tina behöver hjälp med precis ALLT av sina två assistenter!!)

Dödshjälp?!

I den stunden kände jag mig som riddaren i Monty Python-filmen som de hugger av kroppsdel efter kroppsdel på och han är lika stridslysten ändå.

Vadå dödshjälp?

Med respekt för andras åsikter och känslor.

Han verkade bo ensam.
Kan det förklara saken?
Fast han hade barn och barnbarn.

Oh gud, han kanske kan äta rostat bröd!

Vi kan inte börja tillåta dödshjälp för folk som kan äta rostat bröd.
Och dricka öl.

Det vore en skymf
mot oss som inte kan.

Så här långt Tina.
Vilken livsglädje! Jag hoppas att många som känt sig nere kan ta till sig av hennes livslust! Vill gärna uppmuntra hennes sätt att se på livet. Hon upplever glädje i gemenskapen hemma i hjälpen hon får, i att trots allt få finnas med. Det känns så gott!!

Boken är utgiven hos Cordia, Svenska Kyrkans Förlag.
På grund av detta hoppades jag ärligt sagt att tron skulle uttryckas mera tydligt i boken även om Tina verkar ha en tro, har varit med i Frälsningsarmén osv... det skymtar fram så där ibland, men väääldigt försynt som om det inte skulle vara värt att nämnas, fast det motsatta faktiskt är sant.
Det finns ju inget verkligt hopp om framtiden om vi inte har vårt hopp förankrat i Jesus Messias, Han som gav sitt liv för alla som vill ta emot honom som frälsare, tror på honom i sitt hjärta och bekänner honom vara Herre med sin mun... Rm.10:8,9

Är man så enormt utsatt som Tina då skulle man ju få finna så mycket styrka och glädje i tron att det finns ett sant hopp på livet efter detta, tron som Bibeln förmedlar så klart och tydligt. Denna tro är som livet som tränger sig genom asfalten, även när livet är som värst. Jag tillönskar henne mer av den tydliga uttalade tron som bär, inte bara genom livet, men även in i det eviga livet, utan några som helst förtvinande muskler. Ber för henne....

Hur helig är Jerusalem egentligen för muslimer?

2011-04-09T23:37:00.001+02:00

Vinner människan eller samtalet?

2011-03-13T19:53:00.003+01:00

Visst är det bra att det diskuteras mycket på nätet om en massa saker. Nätet har gjort att vi nog diskuterar mycket mer om viktiga ämnen än förr. Nu kan man ju sitta hemma i sin ensamhet och ändå prata med hur många som helst, kanske inte alltid så djuplodande samtal men om man så vill så går det bra det också.

Under årens lopp har jag fört en del samtal på nätet om tro, evolution, skapelse och sådana ämnen där samtalet lätt kan hetta till på grund av de olika eller t o m motsatta utgångspunkterna. Alla ivrar på något sätt för sanningen, verkar det som. Det måste man ju ändå betrakta som något positivt! När det gäller att köpa/sälja saker kan det lätt finnas bedrägerier med i spelet, men när det gäller frågor kring tro, evolution och politik är det så långt jag bedömmer knappast så att någon medvetet vill lura sin meningsmotståndare. Man har helt enkelt olika världsbilder utifrån vilka man resonerar. Problemet är att alla diskuterar utifrån sin egen världsbild, en ateistisk sådan eller en teistisk eller vilken den nu kan vara. Det som låter värdefullt i den enes verklighetsuppfattning låter kanske inskränkt i den andres. Att tala om Gud kan vara oerhört viktigt för den ene, men bevis på sunt förnuft för en annan. Då kan det lätt bli skyttegravskrig. Det är lätt att inse att det nog inte leder någonvart i alla fall inte till att motståndaren blir övertygad!

avgörande
Det finns en viktig orsak till varför det är svårt att övertyga sin meningsmotståndare. Det är ju inte bara en enkel sakfråga som allt hänger på utan det handlar om en total världsbild som då skulle behöva bytas ut. Sådant är mycket omvälvande och det kan vara orsak till stora problem inom nära relationer. Enbart om man verkligen inser att man själv i sitt inre känner sig överbevisad och tror sig klara av en helomvändning i sin världsbild kommer den att kunna genomföras. Mycket viktigare än vi nog tror är attityden som den andre bemöter oss med. Är den raljerande, förlöjligande eller är det en person som verkligen vill möta en på ett vänligt sätt. Den senare attityden gör det så otroligt mycket lättare för den man pratar med att ta till sig det man säger. Det är den kärleksfulla attityden som vinner, inte den som utmärker sig att ha de vassaste argument. Är man alltså ute efter att vinna samtalet då lär du förlora personen du pratat med. Försöker du vinna personen fast det känns att man förlorat samtalet, så kanske du ändå vunnit din samtalspartner på grund av din ödmjukhet. Detta är något många behöver tänka på när de ger sig in i samtal med andra!

Lena Ringqvist - som en tjuv om natten

2011-03-04T23:55:00.007+01:00

Den här veckan läste jag Lena Ringqvists självbiografiska berättelse om sin barndom i en frikyrka i Småland. Hon lämnade frikyrkan, hon lämnade tron, skriver hon.
Har jag i från början känt mig lite tveksam att läsa en sådan avhopparberättelse så har jag faktiskt hunnit tänka om. Det är oerhört intressant och gripande att läsa hennes berättelse om hur hon upplevt sin tillvaro i en frikyrkofamilj i Småland.
Tror att jag avstår från att ge en slags sammanfattning av boken. Det har andra gjort som du kan läsa här eller t o m köpa!

Berättelsen urformar sig utifrån en tilltänkt rättssal där hon ställer aposteln Paulus till svars för det som hon varit med om i frikyrkan. Själv intar hon inte bara åklagarrollen utan också rollerna som försvarare, vittnet och domaren och regisserar därmed en inre kamp där hon verkligen inte gör det lätt för sig, för det märks att det är på blodigt allvar ...

Jag vill här framförallt redogöra vad berättelsen gjorde med mig som själv är troende. Visserligen är jag inte uppvuxen i en svensk frikyrka men jag är med i en nu och det känns väldigt gott i det stora hela.... men det är alltid bra att våga se på detta utifrån olika vinklingar och därför blev jag nyfiken att läsa Lenas bok.

Det som tilltalar mig mest i berättelsen är att Lena är så genomärlig. Det gillar jag stort! Ärlighet/uppriktighet är ju den viktigtigaste förutsättning för att vi som människor ska kunna samtala på riktigt och kunna möta varandra förbehållslöst.

Bokens titel syftar på en film som gick i mitten på sjuttiotalet som hette just "som en tjuv om natten". I boken berättar hon lite om filmen och jag kände direkt igen den (såg den i Holland vid den tiden). Hon berättar då att en kompis till henne blev förlamad av skräck efter att ha sett filmen och att hon blev troende, fast bara mycket kort tid och det berodde tydligen på känslan som manats fram efter att ha sett filmen och reaktionen hos ungdomsledarna efter filmen, för snart hade hon lämnat tron igen. Lena förknippar filmen framförallt med mycket rädsla och ångest. Hur ska det gå för mina ofrälsta vänner och varför ... Frågorna känner man igen så klart även om jag själv kanske inte befann mig i samma sits tankemässigt som hon. Tydligen har mycket frikyrkoförkunnelse kring Jesu återkomst varit präglat av ångestframkallande tankar. Så klart ville man varna för det som skulle komma och Bibeln vittnar om men att vinna människor för Jesus på grund av ett så negativt budskap känner jag mig tveksam inför. Paulus ger ett annat exempel även om även han hänvisar till domen (Apg.17) men ändå inte på samma känslomässiga sätt. Den sortens förkunnelse har säkert bidragit starkt till att även många troende förkastat tankarna kring ett uppryckande hur man nu än ska tolka det. Hur som helst skrev Paulus det för att trösta troende(!) inte för att skrämma icketroende! Och aldrig ska ångest vara orsaken att man börjar tro, anser jag och det gäller då i allra högsta grad barn. Tror inte ens att det blir på riktigt då! Kärleken har inget med rädsla eller ångest att göra helt enkelt! Hur som helst känns det mycket sorgligt att det gick som det gick...

Hennes upplevelser och tankar kring tungotal och Uf Ekmans favoritord "chakabahaja" i det sammanhanget och hur andra mer och mer tog över det ordet kändes på något sätt lite skrattretande och avslöjande. Undrar vad Ekman själv skulle säga om det. Även om jag tror på själva fenomenet "tungotal" är det samtidigt ett område där det väldigt lätt kan förekomma fusk. Svårt alltså : (

Lena beskriver hur hon lärde sig tänka kring sexualitet i frikyrkan som ung och redovisar detta på ett ärligt sätt, tyckte jag när jag läste det. För egen del verkade hon inte vara så väldigt positiv om den lössläppta sexualiteten om man läser mellan raderna.... och det kändes som om hon innerst inne ändå erkände värdet i det hon hade lärt sig om sexualitet som barn. Men när även de som står henne närmast visar att de själva har svårt att vara är ett bra exempel på det området, då är det lätt att ge upp en sådan moral...

Lenas pappa skildras inte direkt som en inkännande pappa som hade förståelse för hennes problem; dock förändras detta med tiden på grund av alla svårigheter som han råkar ut för även om de till viss del möjligtvis kan uppfattas som självförvållade. Ärligt sagt känner jag en viss sympati för honom och det som han gått igenom som människa: att vilja hålla fast det man tror på men ändå ha svårt att hantera i olika situationer; är inte det djupt mänskligt? Livet är faktiskt inte enkelt, även om man är kristen ....

I slutet av Lenas berättelse fick jag en känsla som om hon ändå skulle göra en helomvändning till tron ändå. Det kan vara så att man fått sympati för henne och helt enkelt skulle önska det. Svårt att säga! Det bara kändes så när jag läste det. Lena hade nog behövt stöd av mogna kristna som skulle tåla ifrågasättande men ändå på ett visligt sätt kunde hantera hennes tankar och frågor. Det gör mig ont att de tydligen fattades...

Något som också kändes ärligt - betydligt ärligare än de flesta ateister annars brukar vara som jag träffat och diskuterat med - var insikten att just på kristna konferenser förekommer inget bråk, polisen behöver heller inte utreda några brott. Trots all hennes kritik mot den kristna tron erkänner hon alltså värdet av att leva som kristen fast hon inte själv känner sig ha någon grund för det längre! Det var starkt! Det gällde även beskrivningen av att hon återigen gick på frikyrkomöten till sist söndag efter söndag och samtalet hon förde med evangelisten kring det. Hennes sanningsnit går det verkligen inte att tvivla på.

De sista sidorna där hon gör sig av med samvetsormen som hon känner kring halsen upplevde jag dock som lite konstlade, med all respekt, vill jag dock tillägga. Till sist intar hon nämligen också Paulus roll och gör honom till någon som blir luddig, ja så luddig att hon tycker sig kunna känna sig frälst genom att tro på tillvaron och låta den kristna tron vara för vad den är. Naturligtvis hade jag kunnat vara trevlig här och inte nämna detta, men då skulle jag i så fall inte stå i Sanningens tjänst. Jesus är Sanningen, Vägen och Livet. Den som har Sonen (Jesus) har Livet, den som inte har sonen har heller inte livet. Det måste också bli sagt, även om kanske inte alla gillar det...

Det ska dock inte få vara sista ordet. Det kan ju låta hårt fast det på djupet inte är det. Det ger först och främst tydlighet.

Personligen uppfattar jag Lenas uppgörelse sist i boken som något i linje med det Petrus gjorde när han trängdes och förnekade Jesus och gjorde tydligt och klart att han inte kände den mannen... men titta på Jesus reaktion: han vänder sig om och ser på Petrus. Jag hoppas att även Lena eller vem som helst som befinner sig i en likadan situation ska våga se i dessa kärleksfulla ögon...

Vilken Jesus kan tros vara den sanna?

2011-01-30T20:07:00.000+01:00

Jag har ingen tatuering och planerar heller inte att skaffa någon. Men jag möter många unga kristna som har hakat på tatueringstrenden och när jag träffar en ung man med orden "Jesus dog för mig" inristade på ryggen kritiserar jag inte hans smak.

Vad man än tänker om tatueringar kan man inte ignorera det som står i Uppenbarelsebokens nittonde kapitel där Johannes i vers 16 skriver om Jesus att han har ett av sina namn inskrivet på låret: "Konungarnas konung och herrarnas herre."

Johannes skildring är allegorisk och detta syftar sannolikt inte på en tatuering. Men budskapet är tydligt: Jesus är herre.

I vår tid väljer folk vad de vill tro om Jesus utan att acceptera hans fulla identitet. De utformar en gud efter egen smak och klistrar Jesusetiketten på honom. Här är några exempel på falska Jesusversioner:

1. Rolex-Jesus, som lovar hälsa, välstånd och lyxbilar. Men de som tjänar mest på honom är framgångspredikanterna som kräver tionde.

2. Jultomte-Jesus, som finns långt borta och sällan kommer på besök. Hans kärlek är beroende på hur du uppför dig. Om du inte har varit alltför stygg får du vad du önskade.

3. Harfots-Jesus, som fungerar som en amulett. Man behöver inte känna honom personligen men om man går i kyrkan några gånger om året eller har en bild av honom på väggen så klarar man sig när hemska saker händer andra.

4. Oprah Winfrey-Jesus, som är mjuk och gullig och anpassar sig till vars och ens andliga önskemål. Han fungerar som en andlig bartender som blandar en cocktail av buddhism, hinduism och hedonism. Han ber dig äta, dricka och vara glad eftersom alla religioner leder till himlen.

5. Den kämpande fundamentalist-Jesus, som alltid är arg, särskilt på homosexuella och förvärvsarbetande kvinnor. Han är ständigt beredd att låta en jordbävning ödelägga USA och gillar egentligen inte andra länder heller.

6. Liberale Jesus, som liknar nummer fyra men som är mer respektabel. Det är OK att formulera om Bibeln så länge du har kavajen på i kyrkan och alltid sjunger vers ett, två och fyra av varje psalm.

7. Rockstjärne-Jesus, som struntar i vilket liv du lever under veckan eller vem du går till sänts med men som vill att du är häftig i kyrkan. Musiken ska vara hög och predikan full av videoklipp. Ord som synd och helighet är förbjudna. Sådant är inte coolt.

8. Republikanska Jesus, som visade sig med George Washington och Ronald Reagan. Han är beredd att släppa på reglerna och låta konservativa politiker och publikaner komma till himlen, om de lovar låga skatter och fri tillgång till vapen.

9. Demokratiske Jesus, som rider på en åsna och fördelar välstånd, hälsovård och stimulanspengar till alla som är trötta och tyngda av bördor. Det går bra att tala om Gud i anföranden så länge inte ordet synd nämns eller någon intressegrupp utmanas.

Det finns fler falska versioner av Jesus. Men vad vi behöver göra är att lära känna, hylla och proklamera den verkliga Jesus, han som dog för oss, kungars kung och herrars herre. Låt oss berätta om honom för alla så att de inte behöver bli överraskade när jordelivet är slut.

Ovanstående artikel har skrivats av J Lee Grady. Den var så bra att jag publicerar den även här. Tidigare publicerat i Dagen som gästkrönika

Tveksam satsning av Rick Warren

2011-01-27T16:01:00.001+01:00

För två veckor sedan rapporterade tidningen Dagen om att den välkände pastorn Rick Warren ska göra sig av med 40 kilo framöver med hjälp av ett bantningsprogram som han själv startat upp tillsammans med ett antal experter utifrån. Bantningsprogrammet har namnet "Daniel plan" och han hoppas att många ska bli inspirerade att göra som han.

Det är så klart bra att denna pastor bestämt sig för att gå ner i vikt. Behöver man går ner hela 40 kilo i vikt så får man dock säga att det verkligen är på tiden att han gör det. Att vara så pass överviktig säger ju ändå något om livsstilen han haft hittils som inte direkt kan betraktas som ett gott vittnesbörd om hur en Jesu efterföljare ska leva. Men vi får väl i alla fall vara glad över att han bestämt sig för att ändra sig. Jag kanske också har vita fläckar som jag ännu inte fått upp ögonen inför.... Vem vet?

Bantningsprogrammet har fått sitt namn efter den gammaltestamentliga profeten Daniel som hade blivit bortförd från Israel till Babylon. Daniel berättar i sin bok om hur han och hans tre vänner tillsammans med en hel del andra bortförda män skulle tjänstgöra vid det kungliga hovet och av den anledning skulle få kunglig mat att äta. Inte helt fel, kan man ju tycka.... men Daniel föredrog att äta enkel grönsaksmat i stället för kunglig mat och att få dricka vatten i stället för vin. Det ansågs tveksamt av den som hade ansvar för deras hälsa men efter en bestämd prövotid framgick att Daniel och hans tre vänner mådde bättre och såg ut bättre än de andra unga männen och dessutom visade sig vara väldigt förståndiga och visa i precis allt... Daniel planen verkar det alltså inte vara något fel på.
Som bekant drabbas ju USA-befolkningen hårt av fetma som förorsaker en mängd följdproblem, så om bara tillräckligt många följer Rick Warren i sitt bantningsprogramm så kan det till och med ha positiva följder utifrån ett national ekonomiskt perspektiv. Obama lär i så fall bli glad! :) Bra så här långt!

Det som är förvånande är vilka experter Rick Warren hyrt in till att leda 52-veckorskursen för att minska stress och börja leva mera hälsosamt: Dr Mehmet Oz, Daniel Amen och dr Mark Hyman.

Dr Mehmet Oz är professor i hjärtkirurgi vid Columbia University men starkt influerad av Emmanuel Swedenborg som förnekar försoningen och treenigheten och tror att alla religioner leder till Gud. Av Zenguru D.T. Susuki kallas Dr Oz till och med "the Buddha of the North"!!!

Dr Daniel Amen undervisar om tantrisk sex, ett hinduistiskt-mystiskt sätt att se på sex samt meditation baserad på österländska religioner. Dr Mark Hyman lär ut meditation utifrån buddhistiska principer. Se här.

Jag betraktar det som verkligen bekymmersamt att Rick Warren här ger en tydlig signal att det tydligen är okay med denna tankebakgrund för att kunna leda en kurs som säkert kommer att influera många människor i sitt sätt att tänka som inte gör att bibliska tankar och värderingar blands ihop med österländska tankar.
Det är möjligt att han utifrån ett modernt sätt att se på evangelisation vill locka folk till det här programmet för att inspirera dem att som nästa steg gå med i hans kyrka. Jag anar faktiskt det. Risken är dock betydligt större att befintliga troende i Saddelback Church där Warren är pastor börjar tro att hinduistiskt-panteistiskt tänkande är i princip samma sak som kristet tänkande.

Jesus säger inte utan orsak till församlingen i Upp 3 : 11 "Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona." Men hur ska sanningens ord kunna hållas fast om den mer och mer blandas med världens ord?

Ledsen att det INTE "blev" abort?

2010-12-27T00:35:00.001+01:00

Sista tiden har det blivit fler inlägg i den allmänna debatten om abort, känns det som, även om jag inte har några siffror att komma med. Jag tycker att det är bra om abortfrågan kommer upp på tapeten oftare speciellt när det sker utifrån olika synvinklar. Abortfrågan går inte att förenklas till nästan enbart en fråga om jämställdhet. Det finns många fler viktiga aspekter.

Draghjälp från bloggvärlden
För bara några år sedan kändes det som att medierna inte var särskilt villiga att ta upp detta ämne, förmodligen av rädsla att få tummen ner av alla abortförespråkare och det vill man ju helst inte råka ut för, för att inte tala om arbetsgivaren som helst ser att så många som möjligt gillar deras tidningsartiklar. Klirret i kassan är ju det som styr som väl knappast någon kan undgå. Nu har dock plötsligt bloggvärlden visat sig skapa konkurrens som medierna kanske inte räknat med innan men som man ändå måste förhålla sig till. Just i bloggvärlden har det blivit fler och fler röster om abort. Märkligt, fast glädjande gäller det inte bara de "jobbiga" typer som ställer sig frågande när det gäller rådande praxis utan det har tydligen blivit även allt fler som satt ord på en inre smärta som följd av en tidigare genomförd abort. Fanns det inget eller knappast något gehör för detta tidigare så har man nu möjligheten att lätta sitt hjärta genom att skriva en egen blogg. En berättelse som ligger i realitysfären kan dessutom räkna med att dra till sig många läsare. Jag tror att det är viktigt att alla oavsett om man nu förespråkar eller motsätter sig abort, visar fulla bredden på sina argument. Att få uttala sig mår man bra av, är jag övertygad om och utgör dessutom en demokratisk rättighet som man ska ta vara på så länge möjlighet ges.

Glädje att abort inte genomfördes
Nyligen läste jag om Stor-Britaniens yngsta föräldrar på bara 14 år. Det som slog mig var att far- och mor-föräldrarna från början inte tyckte det var en bra idé att flickan skulle fullfölja graviditeten och att abort hade varit ett bättre val. Det visar sig nu att de i efterskott blivit mycket glada över att ha fått ett barnbarn. Första tanken att oavsiktligt ha blivit med barn kan kännas besvärande. Det kan ju kasta omkull en del planer man hade, men allt eftersom tiden går och fostret växer, vänjer man sig oftast vid tanken och brukar den ändra sig till det positiva. När väl barnet gjort entré på livsscenen tar glädjen vanligen över på riktigt. Tror att det är så för far- och morföräldrar med. Man behöver helt enkelt tid att vänja sig vid tanken på en ny världsinvånare... Tänk vad de gått miste om annars. Det är numera många som inte alls eller inte förrän väldigt sent i livet får se några barnbarn.

Ledsen att det inte blev abort?
Sen slog mig ytterligare en tanke som nu fått pryda detta inlägg och som plötsligt kom in i tankarna. Om det nu tydligen är så att man oväntat kan bli glad för den nya medborgare när den väl fått göra entre i livet, skulle det då också kunna vara så att det är precis tvärtom? Kan det alltså finnas både föräldrar och far- eller morföräldrar som ångrat att det inte blev abort i stället?
Det skulle vara intressant att veta om detta förekommer och om så är fallet, i vilken utsträckning. Min förväntan är att detta inte förekommer speciellt ofta. Man måste därför bedöma två sorters risker. Den ena risken är att man accepterar situationen och föder barnet men sedan ångrar att man inte gjort abort. Den andra risken är att man väljer abort och sedan kanske måste leva med den där gnagande ångerkänslan som många kvinnor vittnat om uppstått senare i livet.
Meningsmotståndare kanske vill påpeka att detta sätt att tänka inte skulle främja jämställtheten, men frågan är om glädjen att få föda och ta hand om ett barn inte mycket mer ligger i själva vår natur, mer än att livet kanske i första hand kan bli lite enklare men med risken att ångerkänslan senare i livet förföljer en.

En rolig bok om fornkyrkan

2010-12-13T22:33:00.000+01:00

Allt som oftast upplevs böcker om den tidiga kyrkan som rätt tråkiga och svåra att ta sig igenom. Så är det dock inte med boken som jag läste nu i helgen "Allt du skulle vilja veta om fornkyrkan men inte vågat fråga om" av Josephine Laffin.
Bokens upplägg är väldigt humoristiskt. femton kapitel följer en grupp människor som går en kurs i kyrkohistoria. De har alla helt olika bakgrunder och reagerar också väldigt olika kring det som tas upp i de femton kapitlen. Jag anar att de flesta som läser den här boken känner igen sig mer eller mindre i de olika deltagana i kursen även om det är helt klart att alla är ganska stereotypiska i sitt sätt att resonera, men jag tror att Laffin har kunnat återge dessa reaktioner på ett ytterst värdefullt sätt.
I boken diskuteras flitigt kring vad de första kristna syslade med och hur hedningarna reagerade, om statsmaktens reaktion, den hellenistiska kulturen, om renlärighet kontra kätteri, kvinnornas roll, om Jesus va Gud eller bara gudomlig, kristna attityder kring krig och våld, om munkväsendets framväxt och Augustinus bekännelser. Ska man läsa något om den tidigaste kyrkohistorien då kan den här boken varmt rekommenderas!
Boken är tyvärr slutsåld..

abort ja eller nej, du som inte känner mig, bestämmer ....

2010-11-22T23:37:00.010+01:00

Aftonbladet och Dagen skriver om ett par som är tveksam om de vill behålla sitt ofödda barn och de har bestämt att lyssna på vad majoriteten säger....
Det här känns alltså så fel som det bara kan vara! Tror inte att det har med ett PR-trix att göra för någon pro- eller antiabortrörelse, i så fall snarare ett narcistiskt sätt att som bloggare få extremt mycket uppmärksamhet.
Kan de någonsin ha funderat över det faktum att de själva faktiskt fick leva? Att inte de själva blev aborterade? Det kan vara nyttigt att tugga lite på den tanken...
Och om de nu gör som de skriver då lär de behålla barnet, men vad kommer det att betyda för barnet att senare få veta att föräldrar låtit bloggläsarna bestämma över ens vara eller ickevara? Förmodligen att det inte känner sig särskilt välkommen! Och vad kommer det att betyda för barnets självbild senare i livet? Är inte det här riktigt absurt och dekadent? Nästa gång kanske någon kommer på idén att begå självmord men låter sina läsare bestämma om han ska göra det... Håller vi inte på att tappa sinnet för verkligheten på det här viset? Hur känner du? Här läser du mer....

Myndigheterna vägrar registrera människorättsadvokat som saknad person

2010-10-27T12:02:00.006+02:00

På MXps väldokumenterade blogg om orättvisa, kristenförföljelse och en del annat fanns en artikel som jag gärna hänvisar till. Den handlar om människorättsadvokaten Gao Zhisheng som har varit försvunnen sedan längre tid men som Kinas myndigheter INTE VILL registrera som försvunnen .... Marknadsvärde går ju före människovärde? Läs gärna mer om honom.

Min reflektion är att vi först och främst behöver be för Gao Zhisheng och för Kina som nation som lider under svår orättvisa av sina myndigheter. Bön är oerhört betydelsefull. Genom tron får vi hålla fast vid det!! Sen kan vi faktiskt påverka också genom att låta bli att köpa produkter från Kina. Överväg att låta sådana nyheter påverka dina inköp! Jag vet, det är verkligen inte lätt! Men när alla bara fortsätter tänka på sina egna konsumtionsbehov och egen ekonomi kan Kinas myndigheter göra precis som de vill! Eller har det kanske gått redan alledeles för långt och har vi redan blivit så beroende (förslavade) av alla prylar som tillverkas i Kina att vi knappast längre kan påverka på det sättet? Det betyder att Kina i ett senare skede till och med kan påverka vad du säger/tycker här i Sverige när hela vårt liv blir beroende av Kinas produkter och Kina kan ställa krav på Sverige för att överhuvudtagit leverera produkter! Det är fortfarande bara en tanke .... men snart kan det vara för sent!

Är Tikva något farligt?

2010-08-12T22:37:00.002+02:00

Några personer har de senaste månaderna frågat mig hur jag ser på Tikva.

I detta inlägg vill jag bemöta denna fråga och gör detta genom att reagera på vissa textavsnitt i det mycket väl dokumenterade hemsidainlägget av Lennarts sida Bibelfokus.

allmänt

Först och främst vill jag ge uttryck för att jag är glad att människor vill tänka och reflektera själv kring saker och ting som händer inom kristenheten. Jag tycker att fler borde reflektera. Viktigast för troende är dock att vilja vara beroende av Gud i sitt reflekterande och be om rätt svar medan man försöker få insikt genom att studera Bibeln, Guds Ord. Detta betyder dock inte att vi på alla punkter alltid kommer fram till samma slutsats. Livet är alldeles för komplicerat för att kunna bedöma en sak som enbart rätt eller fel. Det finns mer än bara svart och vitt. Det kan kännas jobbigt, men verkligheten ter sig så. Återigen, man behöver lära sig att dagligen vara beroende av Guds Ande och Guds Ord för att inte hamna i något dike. Det behövs dessutom ödmjukhet att kunna ändra sig när man kanske läst andra troendes tankar och inser att man kanske missat viktiga tankar. Vi läser samma Bibel som undervisar oss om Sanningen men vi får aldrig gå så långt att vi pressar andra till att acceptera just vår bibeltolkning. Ingen av oss har patent på rätt bibeltolkning. Låt oss hellre vara ödmjuka och lyssna på varandra och be till Gud över de sakerna vi anser att de ger oss bekymmer.

Jag tänker nu ge en del kommentarer till de punkterna som finns med i Lennarts inlägg. Jag vill tillägga att jag själv är med i Kungsportskyrkan. Det betyder dock inte att jag av den anledning per automatik godtar allt som händer där, samtidigt som jag kanske har lättare att bedöma verkligheten i det här fallet. Men det får så klart andra bedöma. Gör det och reagera gärna (med sakliga skäl)!

3 Vad är Tikva?

Lennart: Man kan säga att Tikva ibland marknadsförs som ett ”kristet” alternativ till både yoga, avslappningsövningar, qigong och meditation, för det är vad Mimmi Edin själv säger till lyssnarna på Vineyard-konferensen 2009. Hon talar mot dessa andra träningsformer, men har själv liksom uppfunnit samma sak och bara satt in det i ett kristet sammanhang.

Min kommentar: Här behöver vi tänka klart. Är det så att därför att en tanke eller ett sätt att göra ingår i något som vi troende betraktar har fel källa att det därför måste vara fel i sig? Det anser inte jag. I 1 Kor 8 framgår att troende utan vidare kan få äta offerkött som har ägnats åt avgudar. Det är inte köttet som det blir fel på utan det handlar om ens samvete alt. hjärtats sinnelag.

Jag tar för givet att allt som kroppsligt händer under ett Tikvapass är något som är bra för kroppen. Det farliga kan komma in när man öppnar sig för tankar som inte är bra. Här är det lätt att man tänker lite väl svart-vitt som jag anser att Lennart gör och då kommer man lätt i en krampaktig negativ spiral. Naturligtvis är evangeliförkunnelse något som kan hjälpa en människa på riktigt. Men vårt vittnesbörd sträcker sig mycket längre än just det vi säger. Oftast lyssnar folk mer på vad vi gör än vad vi säger.

Några enkla exempel kan förtydliga hur jag tänker. En kristen lärare ”säger” antagligen en hel del bra saker till eleverna skulle jag tro. Det handlar om tankar som förmedlar respekt, uppriktigt intresse, om det som är sant och värt att tänka (Fil.4:8). Men förkunnar han evangeliet? Nja... det är väl inte så där svart-vitt där heller skulle jag tro.... Kristna är kallade att vittna om sin tro men läget lämpar sig inte alltid att göra det med ord!

Är det då fel med att försöka få kontaktytor med människor för att skapa relationer som man annars inte kommer i kontakt med. Eller tror Lennart att det bara gäller att ta flyget till Arabien, ställa sig på en pall och förkunna evangeliet. Nej så klart tror han inte det. Det behöver plöjas ordentligt innan man kan så. Dessutom behöver andligt arbete förberedas genom förbön. Jag anser att Tikva är ett bra sätt att få kontakt med människor för att göra det som är gott för alla människor som kommer dit på alla möjliga sätt. Och så ber man att Guds Ande leda ska leda instruktörerna och välsigna människor så att de blir mottagliga för evangeliet och själva vill berätta saker eller vill veta mer om verksamhetens bakgrund.

Lennart skriver : Men Tikva blir inte en kristen metod bara för att man säger att den står på kristen grund eller för att den utförs i en lokal som ägs av en församling etc. Dessutom är det ju faktiskt så, att metoder i sig, inte är Guds väg för oss. Metoder är vanligen frukt från Kunskapens träd; försök till att springa före Gud utan Gud. Är teknikerna i Tikva dessutom hämtade från Öst blir Tikva ännu mindre "kristet".

Min kommentar: Det där med metoder från kunskapens träd kan jag egentligen nog bara hålla med om. Det är dock inte det det handlar om. Ytterst gäller det att man som kristen instruktör ledd av Guds Ande lever ut Guds kärlek till de människor man möter. Man behandlar dem med respekt, man tar tid att lyssna på dem; det skapas en atmosfär där Guds kärlek genom ord från Ordspråksboken eller andra ord från Bibeln kan göra sin verkan. Inte kan väl detta vara fel?

Tänk dej följande: du åker buss genom stan och i bussen spelas mjuk musik medan en röst talar ut fraser från Ordspråksboken. Är du troende så blir du nog glad överraskad och berättar om detta för andra. Du är speciellt tacksam till Gud antar jag. Du ber säkert att människor ska bli berörda av dessa ord och ska finna Jesus som frälsare.... men nu händer precis detta under ett Tikva-pass och nu har detta helt plötsligt blivit jättefarligt? Tänk och överväg själv!

Lennart skriver: Till Tikvan finns specialskriven ”Tikva-musik” som är mycket soft och repetitiv. Musiken som spelas och det som sägs under ett Tikva-pass är mycket likt sådant jag hört på avslappningsskivor. Tikva-musiken sägs "befria människor", vilket ju är osanning. Bibeln säger att "Sanningen skall göra er fria", dvs Jesus.

Min kommentar: kollade Kungsportens hemsida om Tikva men det att musiken skulle befria kunde jag inte hitta. Det hade annars varit lite tveksamt att uttrycka sig så, kan jag hålla med om. Att man använder musik som har komponerats i egen regi är så långt jag förstått saken rätt för att slippa behöva betala STIM-avgift. Tänk i det här sammanhanget också på David som spelade på en harpa för att Saul skulle bli lugn. Bra och lugn musik hjälper helt enkelt att slappna av. Vi ska inte demonisera vanliga företeelser. Det är inte Guds väg!

4. Tikva erbjuds på konferenser

Redan tidigare i detta inlägg har jag förklarat att jag anser att Lennart tänker för mycket svart-vitt. Utifrån mitt sätt att se på saken ska man inte betrakta som något farligt och därför kan jag förstå att konferensernas ledning vill erbjuda något sådant till konferenspubliken, likväl som de accepterar att det finns ett Café på området och en godisbutik.

Med dessa kommentarer hoppas jag att ha reagerat tillräckligt för att göra klart att man kan reagera ängsligt i många situationer i onödan. Gud vill inte att vi ska leva i fruktan för en massa saker runt omkring oss. Vi ska hålla oss nära Gud och ständigt tala om för honom det som väcker frågor i oss. Han leder oss där vi går bedjande fram.

Vi ska som troende inte ana demoner och faror bakom varje träd. Då ger vi dem för mycket uppmärksamhet! Låt oss helt enkelt enligt Paulus ord pröva allt och behålla det som är gott och inte förstöra det som Gud kan använda för att människor i praktiken lär känna Frälsaren efter att ha kommit i kontakt med kristna på Kungsporten.

"Ingen är odödlig" - Simone de Beauvoir

2010-03-06T23:33:00.008+01:00

Redan som tonåring läste jag boken "Ingen är odödlig" av Simone de Beauvoir. Jag minns att jag redan då tyckte att boken var väldigt fascinerande. Efter många år har jag nu återigen läst boken.

I bokens ramberättelse möter vi en ung kvinna som är otillfredställd med sitt liv. Snart möter hon en man (Fosca) som uppför sig på ett mycket speciellt sätt. Hon tycker dock att mannen verkar spännande och börjar umgås med honom. Efter en tid avslöjar mannen sin hemlighet för henne när han börjar berätta om sitt livsöde. Det visar sig att Fosca föddes på tolvhundratalet i den norditalienska fiktiva staden Carmona. Han är stadens makthavare. Flera makthavare före honom har stupats eller mördats och han känner att livstiden inte riktigt räcker till för att kunna uträtta det han vill uträtta med sitt liv. Under en period då staden belägras av fiender kommer han över ett odödlighetselixir som han avrådas att dricka men han gör det ändå. Hans fru och barn åldras och dör men inte han. Han strider för sin stad, bygger upp den, men känner allt oftare hur meningslöst det är med allt han företar. En tanke som gång på gång återkommer i boken lyder: "Nyttar till vad? För vem?"

När han senare på nytt får en son gör han allt för att hans son ska ha det så bra som möjligt. Mot sin pappas vilja väljer han dock att strida, satsar sitt liv och dör. Fosca känner hur han helt hamnat utanför det vanliga livet. Han känner sig om en död och mycket ensam. Boken skildrar olika tidsepoker där Fosca är med. I en av dem blir en kvinna kär i honom. Fosca berättar dock inte om sin hemlighet. När kvinnan efter ett antal år ändå upptäcker hans hemlighet förändras hennes attityd mot honom fullständigt. Tankarna från båda håll utgör mycket fängslande läsning.

Boken är skriven utifrån ett existentialistiskt sätt att se på livet och ju längre jag läser desto mer blir jag beklämd av Foscas självvalda öde: fast han lever är han ändå död.... Allt arbete som utförs blir tillintetgjort och allting får likgiltighetens färg. Simones filosofi är att alla enbart kan och ska handla i enlighet med sitt eget samvete utan att bekymra sig om konsekvenserna. Hon redogör dock inte samvetets härkomst eller status. Fråga inte, det finns ändå inga svar ....

Boken påminner på ett eller annat sätt om den lilla boken Predikaren som finns med i Bibeln där kung Salomo som kallas för den visaste människan som någonsin levt på jorden gör en del upptäckter om livet som ger honom övertygelsen att allting är fåfängt. Allt vad människan företar förlorar förr eller senare sitt värde och leder ingenvart... även om han kommer fram tilI en annan slutsats i bokens slut.
När Fosca har berättat färdigt, finns inget kvar att säga och Fosca lämnar den unga kvinnan åt sitt öde, utan hopp, utan verklig framtid. Bokens sista mening slutar inte ologiskt med ett skrik...
Simone de Beauvoir hade någon sorts särbo-relation med Jean-Paul Sartre där båda krävde maximal frihet; de gifte sig därför aldrig. Hans död år 1980 kändes oerhört tung för henne. Sex år senare dog hon själv i lunginflammation, kroppsligt helt slut och förstörd på grund av ett alkohol och amfetaminmissbruk.
När jag tänker på samhället kan jag inte komma ifrån att det existentialistiska tankegodset har spritt sig även om skepnaden kan ha bytt form. Jag anar att det döljer sig bakom människans rastlösa arbets och köpnarkomanin, där hon verkar vara ute efter ständigt nya upplevelser, på jakt efter lycka som visar sig ha mycket gemensamt med skuggan och där de innersta frågor om livets mening aldrig får något svar.... Så djupt tragiskt!

Tveksam om evolutionsteorin är sann? Du är inte ensam...

2009-12-23T23:15:00.006+01:00

Ibland får man ju tanken att man tillhör de ytterst få okunniga som inte anser se kunna tro att universum och livet kom till genom evolution. Inte sällan i det närmaste idiotförklaras man om man avfärdar evolutionstankarna, men i kväll hamnade jag på en webbsida där det finns en lång lista med namn på akademiker som befinner sig runtom i världen och som tillsammans uttryckt sig så här:

A SCIENTIFIC DISSENT FROM DARWINISM

“We are skeptical of claims for the ability of random mutation and natural selection to account for the complexity of life. Careful examination of the evidence for Darwinian theory should be encouraged.”

Du som också är skeptisk när det gäller evolutionsteorin, du är inte ensam i din uppfattning, sträck på dig och ge inte upp. Det finns många fler än du tror som är tveksamma, men som du vet är det ju inte "comm il faut" att säga så, "politiskt korrekt" eller hur man nu vill uttrycka det ....

Du som tror på evolutionsteorin och håller den för bevisad, fundera en gång till om du inte blivit lurad du också... Det är så lätt att anamma det de flesta säger och tycker men kanske ändå inte är sant... Eller föredrar du hellre att i slutändan komma med den dåliga ursäkten "wir haben es nicht gewusst"... Du trodde ju för alla sa ju så....

På vilken sida du än står : lycka till!

Vart är SK på väg? Några tankar

2009-11-04T10:48:00.005+01:00

Det är snart ett år sedan som Reinfeldt uttryckte sin tro att kyrkklockorna skulle ringa också för homosexuella par. Vi vet hur det gick! Läste i Dagen att en ny kvinnlig biskop snart kommer att bli installerad, dessutom en riktig ärlig kvinna som lever ut sin homosexualitet med sin partner mitt i vardagen. Det kräver mod! Men när första fåret tagit sig genom stängslet så lär det bli fler... Så brukar det gå!

Sakta men säkert ändras kyrkan helt efter (folkets) regeringens direktiv....

I China finns det också en statsstyrd kyrka. Den har krav på sig att vara nationalistisk, det som predikas kontrolleras hårt av myndigheterna och barn under 18 år får inte vara med. Predikanter tillsätts av staten ....

Jag kan inte komma ifrån tanken att vi i Sverige håller på att ändra systemet åt denna riktning, där kyrkan ska leverera det staten kräver. Den nuvarande ärkebiskopen är ju i praktiken bara en välpolerad statsmarionett som bara fasadkristna kan ha förtroende för.

Man kan undra hur det skulle kunna se ut om ca 10 år! Jag fantiserar lite utifrån ärkebiskopens ställning:

Ärkebiskopen: "Vi vill gärna se att folk söker prästtjänster som lever i ett annat än ett man-kvinna-äktenskap. Vi vill visa med vårt sätt att hantera personalfrågor att vi vill ställa oss jämte verklighetsfolket som ju inte längre lever i sådana förhållanden... och därför inte ska känna att vi i kyrkan vill slå ner på dem genom att anställa präster som lever på annat sätt. Vi har fått inse att detta är ett uttryck för Guds kärlek, där vi ständigt behöver tänka om och förnyas i vårt inre. Relationer mellan män och kvinna ser vi av den anledning inte längre som något positivt att eftersträva där vi ju alla vet att sådana förbindelser bara ger anledning till gräl och meningslös diskussion i samhället. Vi vill sträcka oss efter något nytt som Herren ska visa oss. Alla ska få ingå förbindelser som de själva känner för och jag är övertygad att Gud med glädje vill välsigna vilken förbindelse det än gäller. Låt oss därför inte se ner på varandra om vi tänker olika i dessa frågor. Gud vill att vi alla blir saliga på vår egen tro".

Det låter väl fint? Orealistiskt? Att välsigna homoäktenskap i kyrkan ansågs vara orealistiskt för bara något år sedan... När väl Bibelns tankestängsel har tagits ner kan det spreta åt vilket håll som helst som anses politiskt korrekt.

Jag hänvisar dock till ett bibelord i detta sammanhang:

Upp.18:4 "Och jag hörde en annan röst från himlen säga: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor." Världshistorien har inte hunnit så här långt ännu, men snart är vi där!

"Den som har öron må höra!"

Normalms Baptistförsamling : oseriös!

2009-10-22T17:58:00.003+02:00

Det är knappt man tror sina ögon när jag i Dagen läser om Normalmskyrkans beslut och hur det gått till!

Här finns en rätt stor baptistförsamling på 266 medlemmar i Stockholm. När ett beslut ska fattas om att människor med homosexuell läggning ska få gifta sig i kyrkan och ingå äktenskap där då är det endast 42 personer på församlingsmötet och 28 som vill genomföra förändringen kan i praktiken avgöra saken..... som om det handlade om vilken enkel praktisk fråga som helst!

Det handlar ju inte om att byta färg på kyrkan! utan på en fundamental ändring på äktenskapets innehåll och betydelse och dess förankring i Bibeln!

Dessutom lär denna baptistförsamlingen vara först ute i hela landet med att i praktiken bestämma sig i detta som frikyrkoförsamling t.o.m. före Svenska Kyrkan!

Det här tycker jag är bevis på ett mycket oseriöst förfarande. Det är för mig helt obegripligt att en sådan fråga kan avgöras som om det handlade om en fråga i någon fotbollsförening! Jo, man kan säkert ha tänkt och tyckt om frågan under lång tid, jag anar det, men tycker att man ändå skämmer ut sig kolossalt.

Nog skulle församlingen lagt bromsar i stadgarna för att förhindra att sådana grundläggande saker kan ändras så lätt. Egentligen så tycker jag att man skulle skulle bestämt sig i stadgarna att grundläggande bibliska tankar inte ska få ändras alls om inte samfundet man anslutit sig till kommit till samma ändring redan innan. Detta är ingen fråga man ändrar i som enskild församling! Det är gräsligt att man över huvudtaget kan tänka sig sådant. Historielöst!

Men om man nu tvärsemot detta ändå skulle vilja bestämma sig i sådana saker som församling då borde väl minst 70 % av församlingens medlemmar (inte närvaranden!!) vilja genomföra ändringen! Så klart ska man göra allt för att nå total samstämmighet i sådana grundläggande sakfrågor och annars välja bort förändringen om det inte går att uppnå! Jag anser att det dessutom är en stor skam att församlingen inte mangrant är närvarande när man ska bestämma sig i denna fråga och att ett fåtal på detta sätt kan genomföra sitt förslag.

Jag känner mig upprörd men samtidigt också djupt bedrövad över svensk kristenhet och dess ljumhet i dessa grundläggande frågor. Vi kristna behöver alla vända om till Gud och läsa och begrunda hans Ord! Vi behöver ödmjuka oss kristna som Daniel gjorde i Dan.9 när han bad för sitt folk. Må Gud förbarma sig över oss och utgjuta av sin ande bland oss för att vi återigen ska få förstå Herrens tankar och frukta hans ord.

Dagen 20-okt-09, 22-okt-09

Frågor till de som tror på teistisk evolution

2009-10-04T14:43:00.014+02:00

Darwinåret! Ännu mer än vanligt hörs namnet Darwin. Under året har jag fördjupat mig i frågorna lite mera, även om det naturligt är allt för omfattande att verkligen kunna ta till sig allt. Som Jesustroende är det viktigt för mig att bedöma huruvida vetenskapliga tankar om hur livet kan ha kommit till kan tänkas vara i överensstämmelse med Bibelns tankar.

Just nu håller jag på att läsa Collins bok "Evolutionens Gud". Collins kan inte sägas vara vem som helst! Han ledde det stora genomprojektet på ett förtjänstfullt sätt. Han har tidigare varit ateist, men genom att läsa Lewis bok "Kan man vara kristen?" har han ändrat livsinriktning och blev kristen. Collins tror på Gud men också på evolutionen. Tonen i boken upplever jag som varm och positiv, men jag har fortfarande svårt att behöva förkasta en del av Bibelns budskap för att också kunna tro på evolutionen. Tillsammans med otaliga kristna tror jag att Bibeln är det gudagivna budskapet till oss om frälsning och som börjar med historien om livets uppkomst. Det känns även hos Collins som jag skulle behöva förkasta Bibelns början om osann för att kunna tro på en Gud som skulle använt sig av evolution. Även i Dagen läste jag förra veckan några reflektioner kring bokens innehåll som jag här hänvisar till Åström, Björk. Jag anser att vi måste vara försiktiga med att omfamna varenda kristens tankar på grund av en vacker akademisk titel och tro att det måste vara okay det han skriver. Låt oss tänka och granska tankarna utifrån Bibelns tankar! Troende som anser att de har skäl att tro på en evolution som är ledd utav Gud skulle jag därför vilja ställa en del frågor härunder. Kanske vi kan förstå varandra utifrån ett samtal om det.

Det handlar om följande frågor:

1. Allting mycket gott?

Hur kan Gud säga att allting var mycket gott (1 Mos.1:31)? Tänk er en gud som skapat människan genom en årmiljoner lång kedja av dödande, ätande, konkurrens och utslagning av de svagaste. Hur kan man kalla detta för ”mycket gott”?

2. Adams synd orsakade död och förgängelse men ska befrias (Rom.8) eller har vi missförstått det hela?

Om fossiler som pekar på död, sjukdom och blodutgjutelse redan fanns innan människan existerade, då kan det ju inte vara sant ”att skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen” som orsakats av Adams synd. Se 1 Mos.3:17,18 ”Därför …. förbannad för din skull....”

Rom.8 säger: ”Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om 21 att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. 22 Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas.”

Enligt evolutionisternas sätt att se på det hela har väl förgängelsen funnits sedan tidens början?

3. Har inte Jesu lidande och död varit förgäves om nu död och lidande INTE orsakades av Adams synd och förbannelsen som följd?

Och hur kan då Jesu lidande och död ta bort syndens straff och ge oss evigt liv, som Bibeln säger.

”Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.” (1 Kor.15:21,22)

4. Problem som uppstår om berättelserna i 1 Moseboken om skapelsen, syndafall, nationernas ursprung, floden och Babelns torn inte skulle vara historiska.

De är ju skrivna som historiska berättelser (se speciellt 1 Mos.2:4) och erkändes av Jesus som historiska. Konsekvensen måste nödvändigtvis vara att vi inte kan lita på det Jesus har sagt! Men om vi inte kan lita på det Jesus sagt, vad kan vi då överhuvudtaget lita på i detta liv?

Vilka impopulära Bibelavsnitt ska vi räkna med ska förvisas till historiens skräpkammare härnäst?

5. Är det verkligen trovärdigt att förkunna ett evangelium i vilket Gud är sällsynt inkonsekvent, opedagogisk och slösaktig med mänskliga resurser?

Skapelseberättelsen talar om sex dagars skapelseaktivitet där det ingick en kväll och en morgon, något som upprepas gång på gång. Men enligt evolutionisterna är skapelsens ordning helt fel. Skulle då inte Gud inspirerat en berättelse som överensstämmer med den evolutionistiska ordningen om Han verkligen använde sig av evolution eller följde evolutioniska tankesätt i skapelsegärningarna? Dessutom skulle ju Gud vilselett oss katostrofalt och gjort sig själv en björntjänst! För vi troende har ju lagt förhållandevis mycket tid på att hålla fast vid den bibliska skapelseberättelsen och då skulle vi försvarat något som Han inte alls vill att vi skulle försvara!! Det har dock försvårat möjligheten att ”marknadsföra” evangeliet och detta helt förgäves!! En sådan Gud har jag faktiskt svårt att tro på!

Om Skapelseberättelsen ska tolkas på ett sådant totalt annorlunda sätt än det som står, hur ska vi då kunna veta hur vi ska tolka resten av Bibeln? Hur kan vi då veta om de historiska berättelserna om Jesu liv, hans död och uppståndelse kanske också behöver tolkas helt annorlunda? Kan vi överhuvud taget veta något med säkerhet om Bibeln skulle behöva en sådan flexibel tolkning?

6. Behöver vi verkligen försöka försona Gud med dem som inte vill veta av honom?

Eldredge, en känd evolutionist har sagt: ”Darwin lärde oss att vi kan förstå oss på livets utveckling med hjälp av enbart naturalistiska termer utan att behöva någon Gud eller något gudomligt.

Är det i filosofisk mening inte okonsekvent att försöka försona Gud med evolutionen?

Om Gud skapade allt genom evolutionen, något som gör honom till synes överflödig, hur ska vi då förstå och erkänna hans eviga kraft och gudomlighet för ”Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat.” Rom.1:20.

Evolutionen är planlös och mållös. Bibelns Gud kännetecknas av planering och målinriktning. På vilket sätt kan detta stämma överens? Vad har Gud att göra i en evolutionär värld, som gör honom till en överflödig hypotes?

Du är välkommen med dina reaktioner!

P.S.! Vill även hänvisa till en träff i vår kyrka där vi talade om frågor som handlar om skapelse och evolutionsm. Här kan du lyssna på anföranden under kvällen "Fokus på Darwin - en en kväll om alltings uppkomst":

1. Det måste finnas en intelligent designer!

2. Skapelsen, ett alternativ till utvecklingsläran

3. Är Darwin ett hot mot tron på Gud?

4. Panelsamtal.

Göran Skytte - Omvänd

2009-09-01T00:16:00.000+02:00

Göran Skyttes bok "Omvänd" har jag i princip sträckläst. Det var mycket intressant att se vilken livsändring han har gjort från att först vara vänsterradikal till att nu vara typ resande evangelist...

Det är märkligt hur människor kan ändra sig. De som man aldrig skulle tro att de skulle bli annorlunda kan tydligen ändra sig totalt.

För den som undrar hur en sådan ändring går till är det säkert intressant att läsa denna bok. Varje sådan berättelse är unik, även om man känner igen vissa delar från andra berättelser.

Speciellt hans avskalade ärlighet gillar jag. Att kunna se sin egen litenhet och komma tillrätta med den är något stort... Det är alltså mycket som man gläder sig åt i boken.

Han skriver om Guds död i media och om dennes återkomst och bara att läsa det är väldigt intressant. Att sedan få inblick i hur han som person resonerar under tiden han förändrar och successivt intar nya ställningar på trons väg är verkligen upplysande att läsa om.

Det är dessutom en bra bok att ge bort till någon som drar sig för att läsa kristna böcker eller för att gå till kyrkan. Jag rekommenderar boken! Läs den!

Ingela Agardh - Den största nyheten

2009-08-31T18:00:00.004+02:00

För någon vecka läste jag Ingela Agardhs bok "Den största nyheten". Många har säkert sett henne många gånger i TV-rutan som nyhetsankare. Det har inte jag.

Boken är hennes biografi. Så klart är det väldigt många som skrivit en sådan; inget märkligt med det. Själv var jag dock nyfiken efter hennes berättelse om hur hon kom att tro på Gud.

I Sverige är det väl snarare så att man gärna får berätta om hur man blev av med sin tro; det är ju då man anses som en klok människa. Hon valde alltså att göra bort sig, säkert har många upfattat hennes val på det sättet, kan tänkas.

Hon erkänner att hon letat efter Gud i 50 år! Att hon faktiskt gjorde det, la hon dock inte märke på, förrän hon börjat tro. Plötsligt bara visste hon, Han finns, Han vet allt om henne... och så förstod hur hennes liv varit liksom ett enda sökande efter Gud. Det är alltid spännande att läsa hur detta går till och hur det påverkat just hennes liv och livsval.

Jag fick medan jag läste boken inte något intryck att hon blivit rädd för sin sjukdom och därför hade behov av att börja tro på Gud. Nej, hon upplevde att hon mötte honom. Märkligt. Obegriptligt! Ändå trovärdigt! Läs boken själv och bedöm själv!

Undrar förresten hur en evolutionstroende skulle tolka en sådan omvändelse utifrån ett evolutionsperspektiv. Kan det finnas orsaker att man bättre överlever genom att tro på Gud? Bara undrar....

Livet och inte minst bröstcancern gjorde att hon tappade näst intill allt som i vanligt fall oftast upplevs som värdefullt för ens image.

Medan jag skriver, kommer jag att tänka på serien "Himlen kan vänta" som gick i TV ungefär samtidigt som hennes bok och intervjun publicerades. Jag tittade på alla avsnitt. Det går liksom inte att låta bli att jämföra de olika berättelserna och jag kan tycka att det är synd att inte hon var med i serien hon också. Undrar dock om det kanske var med tydlig avsikt att inte ha någon troende med i datta program. I ett land där alla "ska" lära sig att leva utan Gud ska man så klart också lära sig att dö utan Gud. Hade man fått med Ingela då hade nog många insett att hennes tankar kring döden var så helt annorlunda, med så mycket mer hopp att bjuda på.

Ingela berättar om det på ett ärligt sätt. Tankar kring döden inger henne ingen ångest. Hon har tagit emot Guds löfte om att ta hand om henne även när det är dags att lämna livet.

Ordvalet i boken är på ett sådant sätt att många säkert känner sig bekväma med det, hon använder inget kyrkospråk.

Jag kan säkert rekommendera boken. Boken är dessutom inte tjock och går bra att låna från biblioteket.

Läs intervjun med henne i Aftonbladet några månader innan hon dog (juni 08).

"Vägen genom" Torgny Wirén

2009-08-11T10:39:00.003+02:00

Redan tidigare läste jag Torgny Wiréns båda romaner -Om änglar kunde tala, Alexandra- och andaktsboken ”Under ytan” som jag alla tyckte mycket om. Nu fick jag alltså tag i hans första lilla bok där han på ett öppet sätt talar om hur han brottats med tvivel och sanningshalten i bibeln. Boken kom ut 1987 så den var lite svår att få tag i även om boken brukar finnas på bokbörsen.

Det som jag mest uppskattar hos honom är hans genomgående ärlighet. Han skrev som det var och gav uttryck för tvivel och allt han upplevde åren innan han skrev sin lilla uppgörelsebok.

Han berättar om sitt samtal på ett tåg med en förbittrad Jude som blev av med hela sin släkt under holocausten. Man följer honom i tankarna när han läser olika filosofer och deras resonemang och hur han senare förkastar tron helt och hållet. Men när han väl skakat av sig allt som hade med Gud att göra och försökte förstå sig på omvärlden, fick han konstatera att han hade ”kejsarens nya kläder” på sig : han kände sig naken, tom och utan några som helst relevanta utgångspunkter för livet.

Mötet med apologeten Francis A. Schaeffers tankar gjorde att han fick tänka om helt: ”Tårarna strömmade ner från mina kinder. För första gången hade någon uttryckt den ohyggliga fattigdom och den avgrundsdjupa själens armod jag så oerhört påtagligt erfor.” (sida 25).
Därmed var dock boken inte slut! När han börjar läsa teologi möter han tviveln nästan mer än innan. Frågor kring ”fel” och "motsägelser" i bibeln, teologernas kritisk-historiska bibelsyn där det inte finns plats för en gud sedan rationalismens positivism har strukit honom fullständigt ur det vetenskapliga arbetet och mycket mer, försöker krossa hans ynka, nyvunna tro. Han ger dock inte upp och biter sig fast, läser, studerar olika sätt att se på frågor som uppstår när man läser bibeln.
Och naturligtvis hittar han inte svar på varje fråga man kan ställa men … efter en omskakande andlig berg-och-dalbaneresa inser han att han faktiskt har en grund att stå på.

Boken är mycket välskriven, rentav spännande … Läs den! Vill du läsa ett annat omdöme? Läs den här.

Tveksamt om homosexualitet

2009-07-01T20:14:00.004+02:00

En diakon i Svenska Kyrkan skriver idag i Dagen att hon anser att kristna uppvisar en skrämmande brist på kunskap om homosexualitet och pläderar varmt för sin son som är homosexuell. Hon frågar sig och oss om det är synd att älska en människa av samma kön, underförstått leva i parrelation med en person av samma kön.

När man läser en sådan insändare så förstår man att det verkar finnas ett stort engagemang från mammas sida för sin son på grund av sonens tydliga utsatthet när det gäller våld och diskrimination. En riktig mamma, kan man tycka.

Visst kan man ha förståelse för hennes känslor i detta. Vem skulle inte vilja göra allt för att det ska gå bra för sin son. Förståeligt så långt, fast inte bra! Det finns nämligen även en annan sida. Mamman är diakon i SK och skriver som sådan, förmodligen utifrån hänsyn till sin son. Som diakon anses hon dock säkert ha en viss trovärdighet som gör att motsäger några av hennes blandning av tveksamma argument och känslor.

Hon börjar med att meddela oss om vetenskapliga fakta enligt henne själv. Slutsatsen ska vara att genuin homosexualitet är biologiskt betingad och hon hänvisar till Skaparen. Är det verkligen så? Där finns lite olika uppfattningar men riktigt så enkelt är det inte i alla fall. Vi får inte glömma att gayrörelsen har stora intressen i att få folk att tro att homosexualitet är lika normalt som heterosexualitet. Låt oss inte vara naiva! Forskning på det här området sker till större delen av icke heterosexuella som har stora intressen att vaska fram önskvärda resultat. Jag vet att flera homosexuella har sagt att mycket handlar om vad man bestämmer sig för på det här området. Det betyder inte att alla bara ”bestämmer sig” för det. Jag känner till en mycket trovärdig person som redan som ung troende pojke haft homosexuella känslor, där det vad jag kan bedöma inte finns anledningar att han själv valt att vara så.

Om man läser berättelsen om Lot i 1 Mos.19 så förstår man att det ju inte kan vara så att alla dessa stadsinvånare var homosexuella från början. Berättelsen visar att Sodoms män valde att leva ut sin homo/bisexualitet på ett mycket grymt sätt. Missförstå mig inte. Jag jämför inte människor som upplever homosexuella känslor med dessa grymma män i Sodom.

Hon ställer frågan om det är fel att älska (med) någon av samma kön (i en parrelation.) Ja, det är det! Svenska Kyrkan har lämnat den kristna kyrkans flertusenåriga klara tankar om att utlevd homosexualitet är synd, något som jag upplever som djupt tragiskt. Det finns mycket elände i världen som ytterst kan härledas till människans syndafall i paradiset. Utöver allt detta finns många rätt vanliga människor som aldrig gifter sig eller där man själv eller partnern på grund av sjukdom inte kan leva ut sexualiteten som andra. Ska de söka sig till annat för att kunna leva ut sin sexualitet? Bibeln är tydlig på denna punkt! Personen jag omtalade tidigare har bestämt sig för att leva i avhållsamhet. Är det något idiotiskt? Nej, jag tror inte det. Jag har stor respekt för honom. Ibland får man känslan av att livet är lika med att utleva sin sexualitet så ofta man kan och med så många man bara man vill. Det är ju en kärlekshandling? Att allt detta leder till mycket elände när det gäller aborter, HIV och annat behöver väl knappast omtalas. Jag tror att speciellt många flickor mår dåligt pga att de har sex på ett sätt som leder till psykisk förvirring, mer eller mindre tvungna av sin omgivning, pojkvän(?) och genom statlig stimulans. Det är tragiskt! Flickor: våga att säga nej!

En sista punkt! Hon skriver att det är gott att veta att vår herre Jesus inte stöter bort de som är födda med en annorlunda läggning. Det stämmer att Jesus inte stöter bort en endaste människa som vänder sig till honom. Alla är välkomna men tro mig, de som kom till Jesus fick syndernas förlåtelse och höra ”synda inte mer”. Tro inte att skökorna som hela tiden kom till Jesus fortsatte sitt liv som sköka! Jesus upprättade dem, där de andliga ledarna enbart såg ner på dem och så följde de honom!

Avslutar med ett citat där Paulus skriver bl.a. om människor som hade varit (!) utövare av homosexualitet: ”Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. 11 Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande. ” 1 Kor.6:9-11

Ismaels barn

2009-06-05T19:10:00.005+02:00

Läste en mycket intressant liten bok "Ismaels barn" där flera muslimer utifrån olika stränga eller mindre stränga sammanhang kom i kontakt med kristna och den kristna tron. De berättar om hur de brottats med tankar och upplevt flera svårigheter. Alla berättelser är från araber i Egypten, både män och kvinnor.

Boken ger värdefull insikt i arabernas sätt att tänka utifrån sin kultur och religion.

Det som gällde egentligen alla var att man inte fick tänka själv, inte fick ställa ärliga frågor om det de brottades med i tankarna. Detta försvårade deras kamp mot den inre befrielse som de var på sitt sätt så ivrigt letade efter.

En berättelse handlade om en kille som var otroligt fanatisk - vi skulle nog räkna honom som terrorist. Han berätter om hur han först mördar, förtrycker kristna, liksom gör allt för att göra livet svårt för dem. I islamistgruppen där han arbetar fick han uppdraget att utifrån Bibeln ta fram bevis att kristendom bygger på förvrängda skrifter och bygger på en lögn. Det blev en svår process och i början avskydde han verkligen uppdraget men ju mer han letade efter motsägningar och fel destomer började han fundera kring sin egen tro.

Tyckte att berättelsen var mycket läsvärt. Ett utdrag av berättelsen går faktiskt att läsa på nätet.

Gud och Nietzsche död

2009-04-09T20:22:00.013+02:00

Nietzsche år 1882: Gud år 1900:

Gud är död! Nietzsche är död!

möjlig lösning som säkrar handikapptillstånd

2009-03-25T11:09:00.003+01:00

Det är oerhört upprörande att läsa i Dagen om att människor kan göra vad som helst för att tjäna pengar. I det här fallet gäller det personer som själ handikappades parkeringstillstånd som sedan säljs till skyhöga belopp på svarta marknaden! Så falskt och hjärtlöst att sko sig på dem som inte kan försvara sig!!

Jag har kollat upp att det finns ett serienummer på dessa handikapptillstånd och tankarna satte omedelbart igång. Nog borde det vara rätt enkelt att göra serienummerregistreringen tillgänglig för alla lapplisor! Även om tillståndet utfärdas av kommunen så lär det finnas en möjlighet att kombinera serienumret med kommunens namn i en databas där man dessutom kan anteckna om ett tillstånd har anmälts som stulet! Mycket borde redan finnas. Det gäller bara att göra det tillgängligt för lapplisorna så att när de träffar på en bil med ett stulet tillstånd omedelbart ska kunna ta lämpliga åtgärder...

Hoppas att det här läses av dem som faktiskt kan sätta igång en förändring och också är beredd att ta ansvar för det!

Blev till genom våldtäkt ....

2009-03-24T15:30:00.012+01:00

Hamnade på en hemsida där jag såg affischen här bredvid!

Visst har vi hört det många gånger.... abortmotståndare har tyckt att de kan tänka sig abort i vissa undantag: incest och våldtäkt....

.... men varför skulle inte den här flickan fått leva? Hennes enda brott var att hon blev till efter att hennes mamma blev våldtagen...

Och varför ska mamman pressas att göra abort efter en sådan händelse? Varför ska barnet behöva få sitt liv utsläckt därför att pappan begick ett brott?

Mamman är värd att få all hjälp att kunna behålla sitt barn och om hon inte vill det, varför inte adoptera bort barnet då? Det finns många som vill ta hand om det lilla barnet!

"Feminists for Life" finns nog bara i USA men det finns några möjligheter att få bolla sina frågor eller prata om sin ångest... Titta här, här och denna länksida...

problematiserande tankefoster kring könsaborter

2009-02-23T20:11:00.009+01:00

Det är rätt spännande att gå in på andras bloggar och känna av hur folk resonerar. När det gäller flickkönsaborter så är det intressant att se hur folk försöker komma fram till ”rätt tolkning” som i det stora hela har en positiv hållning gentemot abort. Så klart finns det en del nyanser där också. En del som vill försvara abort som en (kvinnlig) rättighet verkar förstå att det ändå kan bli problem med att bortsortera foster med kvinnligt kön. Det kan ju problematiseras utifrån jämställdheten så klart.

Fast sådana problem kan ju skapa business också! Man kan ju tänka sig att man utvecklar genimplantater eller något sådant som gör att det alltid blir barn med önskat kön. Det kostar naturligtvis några slantar att få sådana implantater men det håller ju ekonomin i rörelse får man väl lov att säga då. Beroende på vilka partier som sitter vid makten kan det ske gratis och får alla vi andra generöst bidra med några slantar för det också eller så får man bekosta det själv.

Ni som läser detta kanske irriterar er för mitt raljerande sätt att skriva om det här viktiga ämnet; det tycker jag nämligen att det är. Det är dock lika viktigt att inse att hela idén med en i princip fri abort kan härledas från Darwins och Dawkins nu mera massivt bejakade materialistiska tankefoster om att vi egentligen inte är något mer än en del slumpmässigt men ändå trevligt sammansatta atomer. Tänk att vi samtidigt kan bli så oerhört upprörda över hur andra tycker och tänker på det här området. Men hur kan nu detta plötsligt bli så viktigt när allt ytterst är så oviktigt när vi börjar eller lämnar livet? Det påminner mig om barn som inte tittat på kartongen hur pusslet ska se ut och helt enkelt trycker och pressar för att sätta ihop bitarna även om det blir lite svårt att se något mönster. Kan det möjligtvis vara så att vårt tänkande kring könsaborter har något samband med detta?

Är det då aldrig några varningslampor som börjar lysa för er som betraktar allt enbart utifrån ett materiellt plan att själva grundtanken skulle kunna vara fel? Förhoppningsvis skulle de här tankarna kunna hjälpa någon på traven....
Dagen

Antireklam för det kristna budskapet!

2009-02-20T11:41:00.004+01:00

Dagen rapporterar om en amerikansk sekt som i sitt korståg mot en homosexuell teaterpjäs i England förvandlat kärleksbudskap till ett hatbudskap! Sektgruppen har som devis "Gud hatar bögar". Fy! Vilken fruktansvärd antireklam för det kristna budskapet!! Omvänd er, för ...

”... genom denna handling har kommit HERRENS fiender att förakta honom ...” 2 Sam.12:14

Hade de protesterat genom att påpeka att teatergruppen behöver omvända sig och yttrat varningar, då skulle det här blivit oskrivet, men hur kan en grupp människor som antagligen läser bibelns kärleksbudskap bli så deformerade i sina attityder? Djupt tragiskt och förkastligt!! Var i bibeln finner man upprop att hata människor? Ingenstans! Att hata sina fiender är naturligt och kräver ingen kristen attityd. Älska era fiender står det dock skrivet i bergspredikan! Det må vara alla kristnas ledtråd!

Vilken uppmuntran!

2009-02-20T11:14:00.006+01:00

Så roligt att läsa i Dagen om ert initiativ att hälsa hela Jakobsbergsgymnasiet i Stockholm med ett Jesus-hjärta på Alla-hjärtansdag! För mig är detta ett klart bevis på att tron lever bland er och att ni är villiga att stå upp för ett sådant budskap om Jesu kärlek till alla som vill ta emot den.

Hoppas att många fler elever ska ta till sig detta positiva exempel och att det blir till uppmuntran för andra på andra skolor att komma på bra initiativ där också! För er del önskar jag att detta leder till en positiv debatt där man i lugn och ro ska kunna prata om livsväsentliga saker. Må det leda till ny vänskap och ny öppenhet bland ungdomar med även flera ringar på vattnet!

Att en del inte håller med om själva budskapet är en sak, men rimtligtvis borde man ändå kunna inse att initiativet är en positiv grej. Ingen kan förneka att ni vill nå era jämnåriga med något uppmuntrande positivt, speciellt då så många upplever denna 14e februari som jobbig därför att ingen uppmärksammar dem...

När jag läser detta så ber jag att Gud må välsigna detta initiativ på ett sätt som gör att många fler än ni själva ska få uppleva guds frid i hjärtat. Tack för uppmuntran!
Dagen

krist(o)demokraterna

2009-02-19T18:57:00.000+01:00

Så här långt har det alltid varit KD som jag tyckt varit lämpligast att rösta på. Efter flera tunga miss tycker jag nu att KD inte längre är värt att satsa på.

1) Att inte använda den självklara förhandlingsmöjligheten som ju KD hade att förhindra den nya äktenskapslagen var första tavlan. För att regeringen skulle kunna dras igång, behövdes ju KD. Hade Hägglund bara sagt att han ville samarbeta dock under förutsättning att de andra tre partierna inte skulle passera KD i äktenskapsfrågan! Hade han gjort klart att partiet i så fall skulle lämna regeringen, då hade inte den här lagförändringen blivit av! Reinfeldt hade ju aldrig äventyrat regeringsmakten om Hägglund hade tagit tydlig förhandlingsställning! På det här sättet har nu de övriga tre allianspartier kunnat köra över KD för de visste ju att det inte skulle bli regeringskris för det. Det gjorde till och med att Reinfeldt blev tvungen att gå den här vägen... Oppositionen skulle ju förstått att inte alliansen kunde fixa en ny äktenskapslag på grund av att KD var med!

Så varför ska man rösta på KD när de när det gäller så grundläggande saker som äktenskapet ger sig genom att inte ge klara besked?

2) Att sedan strunta i så många KD-väljare och förhindra att de skulle kunna rösta på Sakredeus är djupt odemokratiskt, respektlöst och dessutom otroligt dumt! Tänk så många väljare (som mig) KD förlorar på detta sätt!! Att peta bort Sakredeus helt från listan för att han inte skulle kunna väljas in, fastän t o m Alf Svensson är med som kandidat på listan visar ju hur många röster man trodde att Sakredeus skulle få vid Europavalet. Det visar därför att KD-styrelsen föraktar en stor del av sina väljare. De får så klart gärna rösta på Alf nu .... lär man tycka, men det kan nog vara så att Sakradeusrösterna hamnar hos ett annat parti nu precis som min!

Begriper bara inte hur man kan tänka så smalspårigt och väljer bort mångfalden.Tänk att det inte ens inom KD kan finnas utrymme för olika genuint kristna tankar som bl.a. Sakredeus står för och många andra med för den delen! Måste verkligen partipiskan vara så hård?? Dumt, dumt!!

Som sagt, jag väljer bort KD i alla fall för den här gången. Det får bli en av de kristna i de andra partierna för min del!

Hoppas att många fler kommer att göra som jag och väljer bort KD. Då kanske de fick lära sig en riktig läxa!
Dagen 2

Förintelsen : guds straff?

2009-02-16T15:41:00.025+01:00

Jag blir bestört över ett så öppet uttalande av en islamistisk ledare som framhäver att förintelsen var guds straff över judarna.

När man ser på bilderna från den tiden och läser detta då kan man undra hur vi människor har blivit. Denna gång är det en muslim som uttalar sig och tror sig kunna få sitta i guds domstol.

Tyvärr har det genom historien även varit en del kristna, inte minst katolska kyrkan, som yttrat sig med liknande ord.

Det känns vidrigt, vem nu än säger så, även om jag tycker det är än värre om kristna uttrycker sig så som ju har fått lära känna guds kärlek och fått uppdraget att leva ut den själv.

Islam vet inget om denna gudskärlek och visar sin okunskap om Gud genom att säga så.

Det är dock helt klart människans ondska som fått uttryck i nazityskland som åsamkat judarna en sådan våldsam plåga som holocausten var. Återger några välkända bilder från förintelsen för att vi inte må glömma det som hänt! Dagen

Ett otroligt foto!

2009-02-06T21:59:00.010+01:00

Helt otroligt! Titta noggrant på bilden! På den ser man hur livmodern tagits ur moderns kropp och hur det skurits en liten öppning i livmodern. En ytterst smal liten hand som tillhör ett 21-veckors embryo tog sig plötsligt ur öppningen och greppar kirurgens finger!! Fotot har tagits under en ryggmärgsbråckoperation i Nashville, Tennessee (USA) i augusti 1999 och kirurgen var Dr. Joseph Bruner.

Operationen genomfördes helt i den lilla öppningen i livmodern som syns på fotot. Målet var att förhindra allvarlig hjärnskada. Den sorts operation var den 54e i tur och ordningen av kirurgteamet.

Den djupt troende mamma Julie Armas hade kunnat låta abortera embryot men valde bort den möjligheten. Julie och hennes man fick kontakt med kirurgen som föreslog operationen. Utan operation skulle barnet inte ha överlevt. Operationsriskerna var dock stora och ifall det skulle bli komplikationer skulle barnet inte kunna överleva utanför livmodern.

Läs den mer detaljrika originalberättelsen på engelska här/här .

Är skapelsetro viktig?

2009-01-27T20:00:00.010+01:00

Denna fråga har sysselsatt kristna under många år och frågan har fått olika svar.

Ganska så många kristna tycker sig kunna länka ihop skapelsetron och utvecklingsläran. En del tycker att det inte går.
Varför skulle man dock inte kunna tro att utvecklingsläran är den vetenskapliga varianten av bibelns första kapitel? Skapelseberättelsen som nämns kan man ju tolka som en poetisk berättelse och varför skulle man avkräva en bokstavlig förståelse? Det är så klart viktiga frågor som ska bemötas.

Samtidigt ska man också ta upp den motsatta fråga varför inte skapelseberättelsen kan tas på alvar. Eller också ska man ställa sig frågan varför skapelsetron ska betraktas som viktig. Det är denna fråga som jag vill ta upp här.

1) För det första lär det enligt undersökningar vara ett uppenbart hinder för ungdomar och även vuxna att tro därför att de betraktar att Bibeln måste ha fel när nu utvecklingsläran ger klart ”bevis” att livets uppkomst har gått till på annat sätt än vad gammalmodiga, outbildade bibeltroende har påstått under så många år, för har Bibeln fel på denna punkt, hur trovärdig är då resten av Bibeln?
Och låt oss vara ärliga, vem vill riskera att betraktas som oupplyst? Frågan är därför oerhört viktig om Bibelns skapelse och syndaflodsberättelse håller även för en vetenskaplig prövning. Svaret är att många välutbildade vetenskapsmän både i Sverige och i andra länder tror att det gör det! Därför är det tragiskt att så många upplever skapelsetro som en stötesten som förhindrar dem att ge Gud en chans i sina liv. Därför måste kristna bemöda sig att fördjupa sig i vad bibelns berättelser verkligen säger för att förstå att detta är något helt annat än vad evolutionsläran står för. Skapelsetron behöver därför betonas mycket mer bland kristna!

2) För det andra är utvecklingsläran oförenlig med Bibelns Gud. Tänk, om gud skulle ha skapat genom en mångmiljons kedja av dödande, ätande, konkurrens och utslagning av de svagaste. När sedan Jesus, guds son kommer till jorden och uppmanar oss till kärlek och omsorg om de svaga, så står ju dessa saker istark motsats till varandra! Varför skall jag plötsligt ta hand om den svage, när hela min existens som art beror på att jag tidigare slagit ihjäl honom? Och inte nog med detta. Bibeln talar om för oss att döden är ett resultat av människans synd. Men hur kan den vara det? Döden har ju funnits på jorden i miljoner år innan människan trädde in på scenen. Gud blir alltså även en lurendrejare. Och varför dör Jesus på ett kors? Gör Han det för att rädda oss från döden som ju bara är Guds egen metod att skapa oss? Plötsligt är Gud också inkonsekvent. Och vem vill stå i relation till en blodtörstig, schizofren och inkonsekvent lurendrejare? Inte jag i alla fall. Evolutionsläran är totalt oförenlig med Bibelns budskap om vem Gud är.

3) Och för det tredje leder utvecklingsläran till en del ganska så otrevliga etiska konsekvenser. Enligt denna lära befinner sig ju allt liv på olika utvecklingsnivåer, allt från amöban till människan. En mycket berättigad fråga att ställa blir då om individens utvecklingsnivå har något med dess värde att göra. Svarar vi “ja” på frågan står rasismen om hörnet. Sannolikheten att alla idag levande människoraser kommit exakt lika långt i den antagna utvecklingen är ju obefintlig. Då blir tanken om alla människors lika värde ett önsketänkande istället för att konsekvent följa på den grundsyn vi har. Om vi istället svarar “nej” på frågan om värdet har med utvecklingsnivån att göra så reduceras människan till ett djur. Även om hon kommit en bit längre i utvecklingen så ger detta henne inget unikt värde i förhållande till djuren. Med utvecklingsläran som grund står vi alltså inför ett val mellan pest och kolera - antingen rasism eller en utsuddning av det unika i människovärdet tillsammans med ett överdrivet upphöjande av djur. Därför är det inte ett dugg underligt att båda dessa trender är så tydliga i vårt samhälle idag. De är bara en naturlig konsekvens av den grundsyn på vårt ursprung som vi valt. Som kristna och skapelsetroende behöver vi inte hamna i detta dilemma. Vi är alla Guds avbilder med samma värde och med ett unikt värde i förhållande till djuren. Med denna grund kan vi sedan konsekvent och effektivt bekämpa både rasism och olika former av urspårad, militant upphöjande av av djurarter.

4) För det fjärde blir tron något väldigt tveksamt om man hela tiden ska behöva sätta frågetecken när man läser bibeln. Så klart menar jag inte att säga att man ska läsa allting bokstavligt, vissa bibeldelar är ju poesi, allting är heller inte menat att tillämpa under den här tiden. Hur man ska läsa lär man helt enkelt genom att läsa utan en massa förutfattade meningar. Speciellt när andra delar av bibeln citerar skapelseberättelsen som händer vid flera tillfällen och det utifrån sammanhanget blir klart att det ska uppfattas precis så som det står då vet vi att vi är i gott sälskap när vi gör likadant. Ytterst blir det nämligen frågan om vi tror oss kunna tolka eller stryka lite hur som helst och ändå hålla fast vid frälsningsbudskapets sanning!

På grund av dessa orsaker är det viktigt med skapeletron!

En del av ovanstående tankar har jag lånat av Anders Gärdeborn

Livshjälp - inte dödshjälp!

2009-01-21T12:25:00.003+01:00

Nyligen inbjöd folkpartisten Eva Flyborg riksdagens ledamöter till ett tvärpolitiskt nätverk för dödshjälp – ett initiativ som fick mycket uppmärksamhet. Frågan om dödshjälp är ju utan tvekan en av vår tids ödesfrågor.

Som en respons arrangerades därför förra veckan ett seminarium i riksdagen med rubriken ”Livshjälp – inte dödshjälp!” Som inbjudare till seminariet stod Kristdemokraternas tidigare partiledare Alf Svensson och Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (kd) som också sitter i SEA:s styrelse. Vid seminariet medverkade Anders Milton (läkare), Torbjörn Larsson (läkare, Ersta diakoni), Georg Engel (läkare, Ersta Hospice) och Barbro Gregorsson (DHR - De Handikappades Riksorganisation).

Den kristna människosynen ger starka argument att värna livet från början till slut. Utgångspunkten för seminariet var emellertid inte specifikt kristet; det finns också många allmänmänskliga argument för en kamp mot aktiv dödshjälp.

För det första skulle en lagstiftning om aktiv dödshjälp leda till att ett antal personer skulle uppleva en yttre press att få hjälp att dö. Ponera att en äldre person med flera svåra sjukdomar får det dystra beskedet att en elakartad tumör har fått fäste i hjärnan. I ett sådant läge är det lätt att se sig själv som en ekonomisk belastning för samhället, men kanske också som en allt större belastning för de anhöriga. Om samhället då visar sin ”hjälpsamhet” att lyfta av den upplevda belastningen är det rimligt att anta att ett antal personer skulle hörsamma ”erbjudandet” – men inte för att man själv vill utan för att inte vara andra till besvär.

Anders Milton menade att känslan av att ”jag kostar bara pengar” finns redan idag hos en del äldre, sjuka och handikappade. Med en lagstiftning om aktiv dödshjälp skulle samhället bejaka de känslorna istället för att med full kraft visa att människovärde inte mäts i kronor och ören. Öppnar vi dörren för aktiv dödshjälp erbjuder samhället inte enbart ett nytt alternativ, utan påverkar också människor aktivt till att välja sin död genom en normerande lagstiftning.

För det andra skulle relationen mellan patient och läkare bli väldigt osäker. Läkarens uppgift idag är att bota, lindra och trösta. Skulle läkare dessutom i vissa fall döda blir uppdraget minst sagt motsägelsefullt. Erfarenheterna från Holland, där aktiv dödshjälp har funnits sedan 2006, visar att handikappade väljer att inte uppsöka läkarvård, eftersom de är rädda för att de skall få dödshjälp, enligt Barbro Gregorsson från DHR.

För det tredje kan man alltid lindra smärta. Läkarna i panelen var eniga om att smärtlindring alltid går att ordna och i värsta fall kan man söva ner patienten genom s k terminal sedering.

För det fjärde skulle en lag om aktiv dödshjälp innebära ett sluttande plan. Anders Milton lyfte fram att 600 personer dödas varje år i Holland genom dödshjälp, utan att de själva har bett om det. Ofta är det senildementa och svårt handikappade barn som drabbas. Kriteriet för dödshjälp är i Holland att man skall vara ”obotligt sjuk med outhärdligt lidande”. Det krävs således inte ens att man är döende. En lag om dödshjälp kommer oundvikligen att förändra synen på människans värde och tänja på gränserna.

För det femte går känslor upp och ner. Torbjörn Larsson, från Ersta diakonigård, lyfte fram kirurgen Claes Hultling, som bröt nacken och hamnade i rullstol efter en svår dykolycka. Claes kommentar, med lite distans till olyckan var: ”Efter olyckan hade jag velat slippa livet, men tack och lov var det ingen som ställde frågan”.

När man får ett svårt besked kan framtiden te sig oöverstiglig, men nästa dag kan den känslan vara förbytt i en tacksamhet till livet. Det här visar att om samhället ”ställer frågan” så kommer vissa människor att fatta ett oåterkalleligt beslut om att dö – mer baserat på tillfällig känsla än fakta. Barbro Gregorsson från DHR sade att ”vår erfarenhet av svåra situationer är att livet alltid har ett värde”.

För det sjätte finns det nästan ingen efterfrågan alls på dödshjälp. Georg Engel från Ersta Hospice, och med många års erfarenhet som cancerläkare, menade att han inte såg någon efterfrågan av dödshjälp. Tvärtom ser han en lust att leva bland dem som lever i livets slutskede. När vi är medvetna om att livet går mot sitt slut blir varje dag så mycket mer värdefull.

Erfarenheter från bl.a. England visar att det är när den palliativa (lindrande) vården lyfts fram och ges resurser, som efterfrågan på dödshjälp avklingar. Låt oss inte göra aktiv dödshjälp till ett alternativ, utan låt oss istället lyfta fram den palliativa vården och erbjuda människor livshjälp.

(kopia från SEA, Lukas Berggren)

Julen 2038 ... Det var en gång ...

2008-12-25T21:02:00.001+01:00

För bara några tiotals år sedan levde det mängder med människor på jorden, många fler än nu. De hade byggt upp livet kring vad man då kallade för vetenskapen. De var inte så dumma faktiskt på den tiden när man tänker vad de hade upptäckt under inte alls så lång tid. Nyligen läste jag något i en bok från den tiden om människokroppen. Så spännande att läsa! De hade kommit fram till att en vuxen människa består utav 10.000 miljarder celler (i runda tal) och om man jämför det med antalet människor på jorden vid den tiden så fanns det alltså mer än 1000 gånger mer celler i en enda människokropp än det fanns människor i hela världen. Varje cell beskrevs som en välstrukturerad industri i miniatyrformat, där varje cell för sig bestod utav ca 15 miljoner molekyler som på ett underligt sätt utgör denna fabrik. Utifrån cellkärnan styrs ”fabriken”så stod det. I cellkärnan finns då en sorts instruktionsbok i en DNA-molekyl, en 2-meters lång tråd full med kodad information. En sådan instruktionsbok som alltså finns i varje cell, läste jag, kan jämföras med textmängden som sammanlagt finns på en biblioteksbokhylla på 20 meter full med endast biblar. Kom ihåg att det handlar om endast en cell i en människokropp! Inte nog med det men alla de där cellerna samarbetar dessutom med cellerna omkring på ett smart sätt genom kontinuerligt informationsutbyte. Hur det gick till kunde de dock inte förklara då.

Så här långt är det väl på ett sätt inte så speciellt med det egentligen. Vi på vår tid vet ju så mycket mer. Det märkligaste var dock hur de där vetenskapsmännen förstod sig på sin existens utifrån ett historiskt perspektiv. De trodde nämligen att människosläktet hade genomgått en sorts utvecklingsresa genom tiden. De trodde alltså att det i början inte fanns något liv alls, endast en massa energi och av någon underlig orsak så skulle under vissa förhållanden denna energi haft just sådana förutsättningar att liv kunde uppstå. Det började alltså med någon encellig varelse, som genom många miljoners tid skulle utvecklat sig till människa. Det är svårt att förstå att människor som på den tiden kunde forska så pass mycket om människan kunde tro på sånt. De gjorde narr av oss som tror på att Gud skapat människan, något som ju numera alla människor vet. På den tiden var människan dock som förblindad. De kunde eller ville helt enkelt inte inse att det är som att tro på sagor att cellfabriker skulle kunna uppstå helt självmant bara det finns gynnsamma förutsättningar för sådant. Ja, du skrattar kanske när du läser det nu, men på den tiden var det ren allvar och man skulle inte ha mod att säga i skolan att det var på ett annat sätt. Då fick man höra att det var okunnigt, oansvarigt och vad mer man nu hittade på att försvara sina påhitt kring den där utvecklingsläran. Om du skulle våga påstå sådan tanklöshet nu, då skulle ju alla börja undra om du vaknat till ordentligt eller fått hjälp med det...

Efter halaltv-diskussionen

2008-12-25T16:05:00.006+01:00

Nu efter 7 gånger har det satts stopp för halal-tv! Det blev en skumdebatt utan dess like. Alla verkar bara prata sitt utan att lyssna på varandra. Det är säkert också mycket rädsla som finns med i debatten. Folk liksom blir rädd och tror att snart tar muslimerna över. Problemet är väl att det finns många olika aspekter i det hela som vi måste försöka hålla isär!

Det som kommer fram tydligast är hur representanterna för de som verkligen har blivit förtryckta i muslimländer vill visa sitt motstånd mot islam. De befarar att det ytterst är onda muslimska krafter som använder dessa halal-tv-tjejer för att få opinionen att ändra sig till förmån för muslimskt tänkande. Det är inte lätt att komma åt sanningen här, tror jag. Tjejerna skulle råka ut för stora svårigheter om de skulle säga att de är tvugna att bära slöja. Vi vet helt enkelt inte hur pass ärliga de är eller får vara! Just det faktum att det finns så mycket påtvingad religion inom Islam gör att detta förblir svårt. Att diskutera dessa tankar även med företrädare för islam vore ändå att föredra, bättre än att många på Aftonbladet bara spyr sin galla alt. rädsla. Och, precis som inom kristendomen finns det ju så många falanger som det är viktigt att få kunskap om så att man kan bedöma tankarna bättre. Alla vi som kommunicerar har medvetet eller omedvetet vår egna mål vi försöker uppnå med vår kommunikation. Att inte kommunicera gör dock saken bara värre, det spär på fördomar på bägge sidor. Det är helt enkelt mycket rädsla som styr, även här på båda sidorna skulle jag tro. Det är dock viktigt att förstå att de som flytt undan islamförtryck inte vet allt om islam även om det kan vara viktigt att lyssna på dem, att lyssna enbart på dem förstärker dock fördomarna helt klart och allt blir bara svart-vitt!

Om man nu vet att det förhåller sig så blir det lättare att lyssna på Halal-tv-tjejerna. Varför ska man ha superkrav på dem när det gäller intellekt? Låt de vara sig själva! Okay, vi vet visserligen inte huruvida de verkligen kan/får göra det, men alla vi andra påverkas ju också av att folk ser oss, läser det vi skriver?

Varför ska folk inte få säga sitt? Är vi rädda för att bli påverkade och bli som de? Eller tror vi att vi skulle nog klara det men inte alla de andra! Vilken grund har vi för en sådan tanke? Naturligtvis får vi varna andra om vi tror att andra löper risk; inget fel med det, men att tysta ner motståndare helt och hållet försätter dem i ett bra läge för att kunna sprida sina tankar och idéer. Då är det bättre att hålla koll på dem, ta diskussionen för att möta deras argument med dina/våra. Det jag vill komma fram till är att vi är alldeles för rädda att ta diskussionen. Eller också är vi ytterst inte så säker på att våra argument håller i debatt med andra. Men visa i alla fall respekt då! Om vi nu tror att våra tankar är så överlägsna då får vi väl bemöta deras argument med våra och om de är så mycket bättre får vi säkert gehör! Att vara ärlig med det man vill och står för är enligt min uppfattning alltid bäst. Det skapar respekt och förtroende och tar bort ogrundade fördomar.

Min egen åsikt
Jag har med stort intresse tittat på halal-tv. Som icke-muslim tyckte jag att det var mycket intressant att höra hur de här muslimska tjejerna tyckte och tänkte utifrån sin muslimska tro utan att för den delen prata religion. Att det sen måste vara klart för sekulära att en muslim inte bara tänker som en muslim på fredagar utan att hela livet styrs utifrån islamtänkandet borde vara självklart. Allt annat vore inkonsekvent! Sekulära vill väl själva vara konsekvent i att vara sekulär? Då ska man inte vara förvånad att andra är så också. Visa respekt för det! Ingen tvingar väl dig att ha samma uppfattning?

Något annat som jag tyckte var bra var att det blev klart att dessa muslimska tjejer ändå tänker och tycker olika! Muslimer är inte likadana allihopa precis som inte vi andra troende eller sekulära kan dras över en kam.

En av de viktigaste tankarna som kom fram i debatten efteråt var att tänkandet bland de sekulära så helt upptas av sina egna allt för självklara åsikter om att sekulärt är det som är rätt, allt annat är det som är fel. Att se det som sitt uppdrag att se till att andra som tänker annorlunda får minst möjliga chans att påverka andra är minst sagt lite skumt. Och tänk så odemokratiskt! Vem ger dem rätt att bestämma så över andra? Malm som ju inte kan beskyllas för att vara speciellt religiös hade en klar poäng när han beskyllde Devrim Mavi för odemokratiskt tänkande när hon ville att endast sekulära skulle få bestämma samhällsprogram! Vilken självgodhet! Troende verkar få finnas till (än så länge) bara de håller sig i det fack vi placerat de i: "religionsfacket". Sen läste jag hon enligt svt är chefjournalist för Dagens Arena. Jag blev irriterad på henne eftersom hon som utbildad journalist var absolut sämst på att lyssna på andra. Hon bara pratade i munnen på andra! Fy vad jobbigt! Vet inte om andra tyckt som jag men när jag tittade på Dagens Arena så framgick det att Nisha Basara är chefredaktör nu (se bild bredvid). Fick hon lämna?

För dig som inte sett eller vill se programmen på nytt finns följande länkar tillgängliga:

Halal-tv alltså om klassamhället, manligt och kvinnligt, skönhetsideal, alkohol, sex, kostnad för invandring och sport. Dessutom kan du se på diskussionen i efterskott: efter-halal-diskussion.

Här läser du vad aftonbladet skrev om halal-tv.

Bra med Halal-TV?

2008-11-22T21:22:00.003+01:00

Det ligger något positivt i detta med Halal-programmen. Jag har med intresse tittat på de första tre. Tjejerna är rättframma, vågar vara sig själva och utmana allmänhetens fördomar om Islam, vågar stå för det. Bra! Gillar tjejerna!

Det är speciellt intressant att höra deras tankar om olika och framförallt vardagliga saker i samhället och få deras syn på saker och ting. Det är informativt och kan hjälpa oss andra att bättre förstå hur de tänker och kanske framförallt inse att inte alla är extremister bara därför att de bär slöja. Slöjan är väl inget att bry sig om så länge det går att se ansikten. Hur många kvinnor som helst har inte någon liknande huvudbonad i (Öst-)Europa.
I samband med detta är det också viktigt att inse att de faktiskt sätter sina gränser olika. En av dem skakar hand med män, medan de andra inte gör det. Skönt att veta! Det finns i grunden säkert hygieniska grunder till det, även om de kanske inte är så väldigt viktiga här och nu, men det får vara deras sak. Och minst lika viktigt (!) de fördömer inte varandra för att de tycker olika. De verkar trivas ihop fast de är rätt olika.

Visst undrar man kanske hur pass tryck de upplever utifrån grupperna de är en del utav, men det går inte att få klarhet om det. Ingen idé att spekulera heller!
Skulle vara intressant att få en dialog med dem.

"Himlen kan vänta", personliga reflektioner (3)

2008-11-21T17:21:00.004+01:00

Man har lärt känna de här människorna som finns med i programmet. Det var tredje gången utav åtta, ser jag. Det rör upp en del i mig, erkänner jag. Tänker nu omedelbart hur det kommer att se ut åttande gången. Är de vid liv då, eller inte alla kanske. Frågan är ju om de öht lever nu. Programmen har säkert spelats in tidigare.... Det känns riktigt olustigt att det här inte är någon slags spelfilm utan allt är på rent allvar!

Frida, så otroligt livsglad annars, har genom behandlingarna blivit liksom orkeslös, orkar inte bry sig. Det är mamman som tar initiativet att ta sig ut. Det är viktigt och klokt. Funderar på vad jag skulle göra om jag skulle befinna mig i samma situation. Jag som läsare skulle ju gärna läsa, ja läsa bibeln för min del, tröstens bok. Man behöver ju hopp! Man vill ju leva! Man behöver läsa eller också höra de där orden som talar om hopp, om ett evigt liv som väntar. Jag är så oerhört glad för detta hopp, men samtidigt känns det så frustrerande att de här människorna inte verkar ha detta hopp, ett hopp som bär genom allt! Nej, jag har inte varit i deras situation och visst ska man vara försiktig, men har ju hört om så många troende människor som har gått före och har strålat av varaktig glädje. Det är så jag skulle villja bejaka livet och samtidigt trotsera döden som Jesus vunnit seger över. Det är inte ute med döden, även om den gör sitt avtryck ibland oss! Jesus vill vara där, invänta oss, ta emot oss, precis som han sa till mannen som korsfästes tillsammans med honom. Mannen sa till Jesus "tänk på mig när du kommer till ditt rike", ord som visar att han tror på Jesus. Och då får han omedelbart svaret "idag ska du vara med mig i paradiset". Djupet i detta kan jag bara ana, men det ger ett så överväldigande hopp och visar vilken överväldigande generositet Gud visar människor som erkänner sitt personliga livskonkurs och som vänder sig till Honom! Ja, alla som åkallar Herren ska bli frälsta, utlovar Guds ord, av endast nåd!

Helena får beskedet att tumören har blivit större fast hon gjort allt för att kuna hålla fast vid livet, tänkt positivt, sprungit 1,5 mil … men ändå! Vi kan inte tvinga livet genom tankekraft, det ligger i Guds hand oavsett om vi bejakar detta eller ej! Ps.139 säger "alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit." och "I din hand ligger mina dagar" (Ps.31:16).

George får bättre nyhet men är irriterad över att han är tvungen att bara titta på när andra flyttar in hans grejor i hans nya hem. Jag förstår! Det är inte lätt att acceptera sina egna omöjligheter...

Martin mår sämre, har inte samma kraft som förut, men gör det bästa av varje dag utan att planera för långsiktigt. Har ett uppenbart positivt sinne, som han bekräftar när han får frågan var han hämtar kraften ifrån…. En mycket modig man, känns det, samtidigt som det verkar se helt hopplöst ut! Barnen sjunger sitt "sankta Maria" men det ligger liksom ett sordin över det hela. Tårarna vill bara komma fram när jag ser samtalet med läkaren och känner in systerns förtvivlan. Döden är omänsklig!

Jag vill be för de här människorna att de ska få finna Jesus; hos Honom finns verklig hjälp. Han lever och uppstååt ifrån de döda! Han som ÄR Livet… Hos Honom kan man finna evig glädje som inte KAN förstöras av döden. Jag ber, jag gör det nu! Vilken minut som helst kan det ju vara för sent…. Fast … det kan vara ute med var och en av oss helt plötsligt, när som helst, men vem vill tänka på det?

Efter det rör mina tänker sig till de som finns runt omkring de här människorna, som finns där med sina egna tvivel, rädsla att kanske behöva förlora en nära släkting eller vän. Har de någon som bär, någon som ger stöd? De behöver ju också Jesus som den gode Herde som vill finnas där när vi går genom mörkrets dal. Bara Han finns med oss så vet vi att vi kommer att nå slutmålet. Det är det som ytterst är avgörande, hur viktigt det än kan vara att också ha nära och kära runt omkring sig. Visst betyder det mycket för en sjuk att ha någon hos sig som kan krama om en, som man kan skratta och gråta med eller som kan utföra det som man inte själv kan just då – samtidigt är de ju så maktlösa, även de! Vi behöver vara realistiska!
Ber för dem också… nu! Herre, jag ber om din barmhärtighet över dem! Låt ditt ansikte lysa över dem och vara dem nådig!

"Himlen kan vänta", personliga reflektioner (2)

2008-11-14T22:31:00.009+01:00

Tittade på programmets fortsättning (del 2) där 4 av 5 deltagare fanns med. Man undrar naturligtvis omedelbart hur det kan vara med denna femte deltagare....
Hur tar man sig igenom livet när man anar livets slut inom kort? Man ser hur dessa modiga människor med all kraft försöker hålla modet uppe, alla på sitt sätt. Man lever sig in i deras öde. Tänk om det vore jag, hur skulle jag känna mig, hur skulle jag göra, säga ....

Jo visst allt detta kan hända även oss andra. Det kan bli en bilolycka som sätter stopp för livet för oss andra nästan när som helst för det hänger inte bara på oss, det räcker med en enkel felmanöver hos någon annan... Men så tänker inte vi andra. Det händer andra, inte mig! Visst är det så? Och på ett sätt är det också viktigt att inte jämnt behöva tänka på livets slut, det vore onaturligt. Vi ska leva livet.

Jag kommer ihåg hur Helena (veterinären) försökte tänka positiva saker, att leva i nuet och se en mening i det hela. Hon påpekar att de som ser en mening i livet klarar sig mycket bättre och hänvisar till fångar från Auschwitz som klarade sig bättre i den mån de kunde se en mening i sitt öde.
Frågan blir då så klart om livet har en mening. Humanister ger här ett nekande svar. Det finns bara liv före döden, inte efter är deras budskap. Djupt tragiskt! Att göra det bästa av livet är då knappast någon tröst. Allt förblir lika meningslöst, hur febrilt man än försöker ge livet någon slags mening. För det gör man ju när man försöker uppleva positiva saker innan det oavvändbara slutligen inträffar .... Det är så klart inte fel, men klargör hur viktigt det är med mening i livet! Då kan det bli livsavgörande att veta att det finns mer, att det faktiskt finns hopp!

Jesus Kristus har besegrat döden för att inte vi skulle behöva se livet som hopplöst. Att läsa om hans livsgärning, död och uppståndelse pekar på något annat än att döden har sista ordet. Evangeliet säger : "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." Joh.3:16
Jag skulle villja skrika rakt ut: tro detta budskap, för det är sant! Jesus lever och du som tar emot honom som frälsare ska också få leva med honom i all evighet! Läs evangeliet och ta emot dess budskap!!

Vill svenska folket ha könsneutrala äktenskap?

2008-11-09T21:47:00.005+01:00

Att veta att andra ser eller lyssnar på oss har stor betydelse för vad vi säger eller gör. Det kan vara jobbigt att känna sig iakttagen, man känner sig inte fri att göra eller säga det man innerst inne vill säga eller göra.

Sådant är så klart på gott och ont. När potentiella tjuvar vet att butikspersonalen går runt i butiken eller ser att butiken använder sig av videokameror är chansen att de stjäl saker från butiken betydligt mindre än när de vet att ingen iakktar dem. Då drar jag slutsatsen att någon form av social kontroll är något gott. Vissa hjälps ju på det sättet att inte stjäla.

Att det också kan vara på ont må illustreras av följande:

När politiker ska säga vad de tycker i känsliga frågor typ "könsneutrala äktenskap" då kan det vara avgörande huruvida andra hör eller kan få vetskap om vad de sagt eller tyckt till i ett visst ämne. Då kan det alltså hända att de säger sig tycka en sak för att de vet att de förväntas reagera på ett visst sätt. Gör politikern inte det då blir det problem med de som tycker sig ha stort intresse att lagen ändras på en viss punkt. I frågan om könsneutrala äktenskap handlar det om den lilla HBT-lobbygruppen som mycket effektivt har klarat koststycket att påverka den allmänna opinionen i den för dem önskade riktningen.

För politiker är det som vi alla vet viktigt att de bedöms positivt i medierna. Chansen att en politiker säger vad han verkligen tycker är därför inte alltid så lätt att veta. Både partipiskan och hur man omtalas i medierna kan ju tvinga fram en viss åsiktsyttring utan att man för den delen verkligen tycker så!

När vanligt folk tillfrågas om sina åsikter i detta ämne kan det kännas skämmigt att säga hur man verkligen tycker, det kan ju kännas otrevligt att veta att intervjuaren vet att Sven J. i staden B har en åsikt som (han tror att) så många andra tycker är "fel". Då är det lätt att man svarar som man förväntas reagera.

Betydligt mer sanningsenligt lär det vara när man kan rösta anonymt. Det finns olika enkäter på nätet där man kan svara på frågor där ingen vet hur man har svarat. Chansen att man då svarar i enlighet med vad man verkligen tycker är betydligt större!

Jag kom på dessa tankar när jag såg information om sifos mätning (SvD 21 jan-08) och GP's nätenkät i denna fråga. Som det ser ut nu lär bara KD rösta mot Regners förslag, fast 29% av befolkningen tydligen är mot könsneutrala äktenskap.

Ännu större blir skillnaden när vi får syn på GP's undersökning nu i dagarna, där läsarna har möjlighet att reagera på frågan om Sverige borde tillåta könsneutrala äktenskap.

En titt på GP's enkät visar att det i skrivande stund faktiskt finns fler som inte vill ha någon lagändring än de som säger "ja, det är på tiden".

Då kan man alltså undra om lagändringen verkligen borde bli av. Det ser i alla fall ut att en liten lobbygrupp har påverkat oss i största allmänhet på ett sådant sätt att vi alla börjat tro att den eftersträvade lagändringen är något som svenska folket vill! Det är berättigat att ifrågasätta detta nu!

Dagen 2

"Himlen kan vänta" personliga reflektioner (1)

2008-11-07T12:16:00.015+01:00

Tittade på första avsnittet i den nya programserien "Himlen kan vänta!" Jag har stor beundran för dessa fem människor som förklarar sin situation för oss där de helt plötsligt blev konfronterade med en obotlig sjukdom som sannolikt kommer att leda till döden inom överskådlig framtid, för några bara inom något halvår! Faktum är att de var hur duktiga som helst i att hantera detta, i alla fall framför kameran!

Tankar och situationer bedöms så här långt helt och hållet utifrån ett här-och-nu-perspektiv. Mest betoning hamnar på vikten av att få ut det mesta av livet när man nu förmodligen inte kommer att leva så mycket till, inte minst för sina närståendes skull. På ett sätt är detta väldigt bra! Ingen av dem skulle ju bli bättre av att bara sitta ner och stirra och grubbla på grund av sitt öde.
Samtidigt upplever jag det hela som lite overkligt. Visst, de berättar ärligt om att de brutit ihop, gråtit hejdlöst men jag känner mig på något sätt ändå främmande inför deras sätt att ta sin situation som den är som om det bara skulle handla om en förstörd bil eller någon annan sak som man kan vara ledsen för.

Jag undrar också hur andra känner sig när de lyssnar på deras öden. Omedvetet ställer man sig väl frågan om man kunde tänka sig se vara lika lugn och se lika glad ut om man befann sig i deras situation. Hur många orkar reagera så? Och hur förhåller sig detta med vardagsproblematiken egentligen? Är det inte så att vi kan vara hur stressade som helst därför att vi bara inte lyckas med alla de där smådetaljerna i vardagen? Hur många är det inte som klagar över denna stress som i praktiken ofta leder till längre sjukskrivning och andra problem i relationer? På så sätt upplever jag programmet alltså som lite verklighetsfrämmande. Inte kan det vara svårare att hantera sin vardag än meddelandet att man sannolikt ska lämna livet inom några månader? Så klart har jag samtidigt stor respekt för dessa människor ändå, men jag förstår de inte! Supermänniskor? Har de redan vuxit sig förbi där vi andra fortfarande befinner oss eller har serien ett medvetet mål som ska förmedlas till allmänheten?

Frågan dyker upp hos mig om detta förhållningssätt möjligtvis kan vara en reaktion på det moderna samhällets sätt att se på livet. "Vi" är på något sätt del av en inte så begripbar evolutionär process och håller på att utveckla oss. Döden har hittills varit rätt så tabubelagd men vi behöver lära oss nu att hantera döden också. Därför behövs det ett sådant program som "Himlen kan vänta!" Lite så känns det för mig. Därför ser jag framemot att se nästa program. Kanske jag behöver ändra mina föraningar då.....

Jag tänker mig in i hur man skulle tagit dessa konfrontationer för 100 år sedan. Har svårt att tänka mig att någon skulle ställa upp till ett sådant program över huvud taget. Men tänk om man ändå skulle varit villig till det, hur skulle man då reagerat, kan man undra..
Jag anar att man först och främst inte skulle varit lika glad och munter. Livets allvar och tankar kring Gud, döden och rädslan för den skulle nog fått utrymme redan i första avsnittet, tänker jag mig. Och ärligt sagt är detta också det jag förvånat mig över mest av allt att såna tankar inte var med redan från första början. Jag avvaktar så länge ...
Se programmet här:

evolutionen och bibeln

2008-10-07T15:02:00.004+02:00

Det känns som om det blir allt mer vanligt att kristna accepterar evolutionens tankar inom skapelsens berättelse. Det har jag förståelse för. Frågan om det går att kombinera bibeln och evolution är ju inte lätt! Är man varken teolog eller biolog så är det nog säkrast att inte uttala sig för tvärsäkert och det kan vara klokt det. Det är bra med ödmjukhet.

Dock blev jag positivt överraskad av Carl Gustavssons artikel "Evolutionen har inte någon biblisk grund". Ajaj! Hur vågar man! Ja, det är ju ganska så tabubelagt att uttala sig på ett sådant sätt. Gör man bort sig och håller fast vid såna tankar får man räkna med en ordentlig pajkastning. Så får du bara inte tänka. Vi VET ju att livet uppkom för mer en en miljard år sedan skrev en annan oblyg bloggare. Vaddå vet? Är det inte alltjämt så inom vetenskapen att man egentligen inte alls "vet" något om saker där man bara har teorier som förklaringsmodell eller övergår sådana modeller automatiskt till sanning efter 25 eller 50 år? Finns det inte något som heter att falsifiera teorier?
Hur som helst är jag glad att Carl på ett enkelt sätt tog fram klara tankar varför makroevolutionen INTE passar in i bibelns ram. Det är säkert inte någon icke-troende som är intresserad av hans tankar, men kristna borde läsa hans argument och förstå att vi har en solid grund att stå på när vi påstår att skapelseberättelsen gick till som vi kan läsa om i bibelns första kapitel. Den berättelse hänvisas utifrån flera bibelställen som bekräftar att skapelseberättelsen är tillförlitlig. Vi behöver alltså inte godta en mystificering van skapelseberättelsen för att få den godkänd av vetenskapseliten.

Israel och sanningen i tidningarna

2008-05-05T13:47:00.013+02:00

Det är snart 60 år sedan staten Israel kom till! Förväntningarna då var oerhört spända. Hur är det möjligt att ett folk som varit borta från sitt land i nästan 2000 år återigen bor där! Många har från början tyckt att det var väldigt positivt att Judarna äntligen fick en plats att finna ro efter så mycket elände under 2:a världskriget. Men med tiden så förändrade också opinionen! Det är intressant att tänka lite hur det kom sig att många (länder) vänt sida i konflikten i mellanöstern.

60 år i streck har nu Israel stått i centrum för världsnyheterna. Tidningarna kommer säkert med en del faktarutor om det. Frågan som jag tycker är intressant är om hur faktarutorna kommer att se ut.

Fakta = fakta = fakta? Nädu! Faktarutan kommer att utformas av hur man VILL framställa den! Det är inte informationen som tas fram utan de uppgifterna man VILL ha framme!
Konstigt egentligen för fakta borde väl helt enkelt vara fakta? Men så enkelt är det alltså inte.

Det skulle vara intressant att se hur faktarutorna utvecklat sig genom åren. Vad skrev t.ex. DN 1949, 1953, 1958, 1968, 1973 .... 2008. ..... Tyvärr var materialet inte tillgängligt på vårt bibliotek och fakturutorna lär inte funnits så länge...

Vi människor speglar gärna fakta på vårt eget sätt så att det bekräftar oss i det vi tycker. Obekväma fakta kanske inte tas med alls... Allt handlar om frågan hur pass sanningsenliga vi är.
För 50 år sen var det mycket allvarligare att förvrida sanningen än vad det är nu. Alla har ju sin egen sanning numera? Denna förskjutningen i vårt sätt att tänka återspeglas i tidningarnas sätt att handskas med sanningen.... men är det verkligen okay?? Eller kan det vara så att sanningen hjälper oss att utveckla våra åsikter, oavsett om de stöder mina nuvarande åsikter? Det är väl inte helt omöjligt att jag bär på felaktiga åsikter på grund av förvridna fakta, eller? Jag tror det. Sanningen om fakta ska väl vara till för att jag evt. kan rätta till mina åsikter? För snart 2000 år sedan skrev den kände bibelförfattare Johannes så här och citerar Jesus där: "sanningen ska göra er fria" (vs 32ff).

Ett exempel: att skriva att "A blev näst bäst i gårdagens finaltävling medan B hamnade på näst sämsta plats" kan vara ett sätt att meddela att B vann och A förlorade, fast man ville bara inte skriva så!! Att dessutom inte meddela att det handlar om schack där bara två spelar gör att man visserligen inte skrivit någon osanning, frågan är dock om man speglar saken rätt. Jag tycker inte det! På det här sättet förvillar man medvetet läsarnas tankar och uppfattningar! Vi blir alltså inte informerad om vad som hänt utan vi får höra hur andra vill tolka sanningen så att den kommer överens med andras uppfattning medan det ser ut som om det vore kalla fakta!

Därför känner jag att det inte har så mycket mening att kolla vad en tidning skriver om en sak. Man behöver läsa tidningar från flera och motsatta håll för att få ett hum om vad som hänt i världen. MEN vem har tid med det? Tänk om tidningar kunde hålla sig till fakta och begränsa sina åsikter till kommentarspalterna....... tyvärr!!!

DN

Hans Johansson

2008-03-03T11:23:00.008+01:00

Helt oväntat.. men plötsligt så händer det. Nej inga miljonvinster utan något som förekommer mycket oftare än det. Någon rycks bort ur tiden, helt oväntad. Denna gång var det Hans Johansson. Jag hörde det i lördags och kände mig överrumplad av nyheten. Jag tänkte omedelbart: det hade likväl kunnat vara jag.... Tänkte på ordet från Jakobsbrevt 4 : "Vårt liv är som en rök som syns en liten stund och sedan försvinner....". Och så är det ju..

Våra livsvägar korsades bara några enstaka gånger. Sista gången bara för några månader sedan. Min fru och jag träffade Hans på ett fik i Jönköping och hade ett mycket gott samtal. Visst är han och jag olika, vi har helt olika bakgrunder och traditioner i bagaget, men jag gladde mig över den genuina ärligheten som jag fann hos Hans. Samtidigt hade han hållit på med saker på Bjärka-Säby som på ett sätt känns främmande för mig. Men vi fann varandra i längtan efter sann gemenskap med alla som erkänner och tagit emot Jesus som frälsare. Det var det viktigaste... Nu är han borta för oss, fast i själva verket, verkligen hemma.

Även om jag inte kände honom så mycket mer än så, känns det overkligt. Döden är en fiende! Det märks varje gång. Jag är dock glad att få veta att Jesus övervann den fienden!
Vi lever i det säkra hoppet att Hans är hos Herren. Han har det bra. De som sörjer efter honom, hans familj, känner jag inte till. Skulle önska mig att de finner tröst i Ordets säkra hopp mitt i djupa sorgen.

Egentligen känner jag att det passar inte med döden på en blogg som handlar om Livet. Än så länge går det dock inte att undvika döden. Döden kommer dock inte ha sista ordet! Hur många än hellre förtröstar på det egna intellektet, så har de ju inget att säga när någon har dött. De har inget hopp. Vi har dock ett hopp att få vara hos vår älskade Herre som gav sitt liv för oss och bar bort världens synd för att vi skulle återförenas till en personlig relation med Gud, vår Skapare och vår Far. Jag tackar honom för Livet! Jag tackar honom för Hans! D

Ateister - gör skäl för er tro!

2008-01-28T19:22:00.000+01:00

Alla ska behöva göra skäl för sin tro!
P1 har nu i helgen börjat med det teologiska rummet med som första fråga om det går att definiera Gud.
Thomas Österberg efterlyser en rejäl förnyelse så att det inte blir detsamma som filisofi. Då skulle jag verkligen önska mig att inte bara de sedvanliga frågorna tas upp om hur man kan veta att Gud finns och sånt även om det naturligtvis är en relevant fråga i ett sånt program. Jag skulle speciellt villja se baksidan på den frågan. Jag menar att ateister ska behöva frågas om just sin tro! De tror ju också! De tror på förnuftet. Men vad har de för grund för det egentligen? Om allting i universum finns där pga slumpartade händelser, vad finns det då för grund att tro att man genom förnuft kan komma till sanning? I en oordnad kan det väl knappast bli någon ordning? Så den som tror på förnuft har all anledning att förklara hur den kan tro på förnuft som ett slags Gud som evoluerar med tiden och blir allt mäktigare ju längre tiden fortskrider… Gärna nya sätt att se på så kallad icke-tro som kanske ändå är ett slags tro! Kan bli spännande!

Därtill kommer att allt färre konfirmander lär bekänna sin tro på bibelns gud. Problemet är dock att de lätt kan hamna i ett ingenmansland när det sägs att det inte finns någon Gud. Ateisterna håller hus där. De påstår att det går bra att leva utan att tro på en Gud, men har de rätt? Jag anser att de genom bakdörren tagit in förnuftet som sin gud! Den dyrkar de så gott som varje dag. Det handlar om en liten speciell gud som inte utvecklat sig riktigt än och hur den kommer att se ut om 30 år vet man egentligen inte, men det lär vara hur enkelt som helst att tro på denna gud. Finns det skäl att tro på denna gud då? Det är det som är frågan! Hoppas man tar tag i frågan i det "teologiska rummet" och slutar leka kurra gömma....

Min slutsats: vi kan inte leva utan något slags gud, men inte alla har insett att de bytt ena guden med den andre, men om det är ett bra byte är en annan fråga...
Dagen 2

Sträck på ryggen KD!

2008-01-25T14:32:00.001+01:00

KD befinner sig i ett trängt läge. Sifosiffrorna ger signaler att väljarna tänker överge partiet. Både på grund av ändrade tankar kring bensinskatt och äktenskapslagstiftning. Å andra sidan verkar det vara en övermäktig grupp riksdagsledamöter som vill komma till skott med den nya äktenskapslagstiftning.
Hur ska man resonera inom KD egentligen. Jag kan skriva vad jag tycker.
Vad har KD gått till val med?

Lägre bensinskatter
Det blev det inte... KD har på grund av överväldigande fakta vänt 180˚ i debatten. Det kan se oärligt ut, men man får tänka att det inte fanns sådana tydliga fakta kring klimatet när de lovade att jobba för lägre skatter. Att de nu vänt i debatten är bara tecken på att man vill ta ansvar. Den som beskyller KD när det gäller bensinskattdebatten lever med största sannolikhet i en allt för liten värld som inte längre sträcker sig än egna plånbokstankar, och det är kortsiktigt. Visst hoppas jag att speciellt norrlandsborna kan få någon form av kompensation, det är något annat, men att KD vänt i debatten är bara att glädja sig åt. Man har tagit sitt förnuft till fånga!

Oförändrad äktenskapslagstiftning
Här verkar det finns många svarta moln! KD löper ju risk att bli överkörd… av både allians- och oppositionspartierna. Speciellt nu även några KD-riksdagsledamöter klargjort att de inte längre kan ställa upp på KD's vallöfte om oförändrad äktenskapslagstiftning.
Jag anser att KD ska sträcka på sig! Göran m.fl. har varit tydliga med vad de ville när de gick med i alliansen. Det ska de stå för. Att backa och ge sig i debatten vore mer än förödande. Det är ju bl.a. för att kunna hålla fast vid äktenskapslagstiftningen som så många har röstat på KD. Ge för all del inte upp nu! Visa att det finns en ryggrad i KD, även om det skulle betyda att alliansen skulle spricka för det!! Det är det värt, fast Reinfeldt vore ju hur dum som helst om han skulle ge upp regeringsmakten för det och det förstår naturligtvis alla! Tänk vilken makt KD ändå har här! Precis som MP och V haft förut i förra regeringen. KD: bry er inte om ramaskriet från både höger och vänster. För de flesta är det nog bara spel för galerierna. Och ingen blir diskriminerad om äktenskapslagstiftningen förblir som den är nu. Dessutom handlar det bara om 1/150-del av äktenskapen som ingås varje år. Ska detta vara värt så mycket? Nej, inte alls! Håll rygen rak! Det är det som alla KD-are kommer att komma ihåg till nästa val! Då minns man att det var värt att rösta på KD! Om nu KD håller sig till det de gått till val med. Jag hoppas och ber om det!
Dagen 2 3 4

Ekumenikens två diken

2008-01-15T20:02:00.000+01:00

Dan Johansson skrev ett läsvärt inlägg i Dagen om ekumenikens faror. Vi är vana att bli uppmuntrade att acceptera andra troendegrupper nästan oavsett vilka uppfattningar de än har. Och jag tror det är bra, fast med modifikation! Vi är naturligtvis väldigt olika när det gäller bibelsyn och kristen bakgrund. En del av oss har säkert kvar en del av 60-talets tänkande att alla troende bara måste tycka likadant om allting. Så länge de inte gör det, så får vi se till att vi övertyger dem om sanningen, för det råkar vara just vi…. som har rätt! Tur för oss! Om det bara vore så enkelt! Alla förstår nog att saken inte är just så enkel! Brottas vi med den frågan så tror jag vi behöver tänka på ordet "Ty vi förstår till en del" (1Kor13:9). Vi behöver alltså ödmjukhet när det gäller att tolka bibeln utan att för delen släppa våra bibeltolkning!

Det finns dock ett dike till! När man förstått att man inte har patent på sanningens tolkning, då är det lätt att man går så långt att man förlorar allt! Jag tror det är det Dan vill varna oss för. Hur hamnar vi där? Jo, om vi är tröga till att förstå Ordet och avvaktar vad pastorn har att komma med då blir man undernärd! Vi ska studera skriften själva och vara ivriga i detta! Jag befarar att allt för många yngre kristna aldrig ens läst uppenbarelseboken och knappast fått höra predika om det heller. De har knappast någon kunskap och uppfattning om det profetiska ordet. Petrus skriver: "så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan." (2Pet1:19) Hur ska vi kunna se i dagens mörker när vi inte lär oss det från skriften?

Utifrån denna kunskap förstår vi att framtidens enhetskyrka som Uppenbarelseboken talar om är något vi behöver tänka på när vi samtidigt öppnar oss och lyssnar på andras bibelförståelse.
Johannes påpekar i sitt brev en avgörande riktlinje som vi aldrig får glömma: "Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen." (1Joh.4:2,3)

Jag för min del hoppas att Dan som publicerat en tjock bok om det profetiska ordet också lägger sina tankar på nätet så att fler på ett lättare sätt kan ta del av dem.

Karismadramat - om sanningen och maktmänniskan

2008-01-11T18:06:00.000+01:00

Tidningen Dagen har på ett förträffligt sätt rapporterat om Karismaförsamlingen och dess nedgång.

Det kan kännas pinsamt för oss troende att veta att inte bara vi utan också meningsmotståndare kan läsa så detaljrikt om saker om ju verkligen inte betonar kristendomen som vackrast. Det är dock nödvändigt och kan hjälpa oss andra att vakna om egna situationer och bara det är oerhört nyttigt. Förhoppningsvis kan det också vara som en eye opener för dem som själva utsätter andra för sådana smärtor som vi kunnat läsa att många gått igenom. Det är alltså oerhört viktigt att sådana saker som faktiskt har hänt belysas av dem som vill förmedla sanning och inte bara vill svärta ner troende. Positivt är att alla inblandade har fått komma till tals.
Det är viktigt med sanningen. Den ska komma fram! Sanningen gör oss fri, det gäller alla människor och även oss som räknar oss som Jesustroende och på ett eller annat sätt blivit intrasslade i skadliga beteendemönster.

Att se till att sanningen kommer fram även i egna led är också viktigt ur en annan synvinkel. De som erkänner sina fel utan att gömma sig kommer fortsättningsvis att uppfattas som mera trovärdiga. Trovärdighet är ytterst viktig för en som vill vara en Jesu efterföljare. Man skall alltså vara tro-"värdig" något som är mycket mer än bara uppfattas som trovärdig!

Jag kan inte komma ifrån känslan att det har varit viktigare med att uppfattas som trovärdiga för de här pastorerna än att verkligen vara trovärdiga. Dessvärre har inte det ändrat sig efter att ha läst deras egna berättelser...

Visst ska man förlåta. (Läs gärna hur det gick till när David bemöttes av Natan efter att ha varit förövare....) När någon som själv har förvållat mycket smärta ska han dock akta sig för att själv uppmana sina offer att förlåta.... för då är risken mycket stor att han avslöjar sig som en riktig maktmänniska....

När det gäller tankar kring att handskas med maktmänniskor vill jag rekommendera läsning av två helt olika böcker om personer som i sitt ledarskap överskridit viktiga gränser.
Jag har kommenterat nedanstående böcker tidigare på denna blogg. Välkommen att ta del av det för den som vill:
* *
*Den farliga maktmänniskan - Edin
*Makten och ärligheten

Se på dokumentärerna "planeten"

2008-01-05T20:47:00.000+01:00

Alltmer konfronteras vi med klimathotet. Så gott som varje vecka är det väl en eller flera aspekter av klimatproblemet som tas upp.

För några månader sändes några riktigt bra fast fasansfulla dokumentärer om vår planet som är värda att se om du inte gjorde det redan.

Planeten: 1 2 3 4

Vad tyckte du när du sett filmerna? Hur ser du på framtiden?
Är du rädd att det kommer att gå åt skogen därför att ingen kommer att bry sig i verkligheten även om det kanske står så på papper? Vilken utväg ser du om du nu ser en? Vilken roll tror du att gud spelar i det här sammanhanget?

Äktenskapsdebatten förs på olika nivåer

2007-12-20T13:34:00.001+01:00

I den livliga debatten som pågår kring äktenskapets definition är det mycket tråkigt att konstatera att debatten förs på helt skilda nivåer. Gruppen med KD i spetsen argumenterar utifrån argument som rör samhället och barn, HBT-gruppen reagerar i det stora flertalet med känsloargument och pajkastning. Det är märkligt hur folket låter sig upphetsas utifrån dessa känsloargument där "lilla jag" alltid står i fokus. Sakliga, mogna och långsiktiga argument lyser med sin frånvaron, men genom ständig nötning verkar hbt-arna få "sin" rätt i alla fall ekar det i bloggosfären.

Debatten förlöper alltså skrikigt (jag vill!! jag vill!! Jag bara måste!! Det är orättvisst!!) och man kan undra vad det har för mening att satsa på argument när ändå ingen verkar lyssna och ta argument på allvar. När till och med de flesta i den här unga regeringen verkar sätta sin tro till de moderna kortsiktiga nytänkarna kan man undra vart det leder.

Det hela påminner mig om det som hände för många år sen. En ny Reinfeldt hade tagit plats på tronen. Folket klagade på att skatten varit alldeles för hög och det hade den varit. Han frågade rådgivarna som även tjänat hans pappa under många år och hade bra erfarenhet. Han förkastade dock de gamla rådgivarnas råd och lyssnade på sina nya jämnåriga rådgivare. Slutresultatet blev att den nya dåtidens Reinfeldt blev av med riket… Han tänkte bara på att sin image, inte på landets välgång och framtid … Kommer nytidens Reinfeldt att göra samma felbedömning?

Alla erkänner att utredare Regner har gjort ett väldigt marginellt arbete och inte i det minsta utrett de argument som talar emot förändringar i äktenskapsbalken. Det verkar dock som om utgången på hans arbete stått fast innan för att det politiskt korrekta skulle få segra. Utgången kan man gissa sig till ….
Då tänker jag på en synnerligen vis människa som genom sina uttalanden hade väckt vrede hos de politiska beslutsfattarna som bestämt sig för att röja honom ur vägen. De upphetsade folket att begära hans död. Domaren frågade ”men vad har ni då för argument att han ska behöva dö”. Svaret uteblev. Däremot hördes återigen de ständiga rop om att han skulle dö, dö, dö …. Till slut gav domaren efter och de fick som de ville. Mannen dog på ett kors!

Dagen, DN

Homosexualitet och frågan vem som får vara med i kyrkan...

2007-12-19T17:21:00.000+01:00

Hur kommer det sig att homosexualitet har blivit som en vattendelare i svensk kristenhet? Folkkyrkorna har alltid velat ta emot alla oavsett livstilen som den enskilde för. På så sett kunde man i alla fall nå dem och rikta förmaningen även till dem att leva ett alltigenom gudfruktigt liv enligt Skriftens utsagor.
Frikyrkosamfunden hade i alla fall förr ett mer restriktivt förhållningssätt. Spriten ska nog ses som en viktig orsak till detta. Det var och är ju viktigt att människor som vill bli av med sitt drogberoende möter en gemenskap där de inte utsätts för återfallsrisker.
Utifrån en traditionell församlingssyn har det alltid handlat om frågan ”innanför eller utanför?” Medlemskapet fungerade då som en slags sil. Det har skapat tydlighet och klara signaler utåt. Och visst är det viktigt med tydlighet? Församlingen är ju ändå inte tänkt som en plats där alla bara kan göra efter eget tycke?

kärlek ...
Det är inte vi som bygger församlingen/kyrkan utan Jesus Kristus, vår Herre själv. Hans tankar måste vara rådande annars blir det ”vår” församling, ”vår” kyrka istället för hans. Det är något som vi inte ska ta lätt på! Ene diket är att vi anser att huvuduppgiften är att bygga Guds rike och då blir det utidrån ledordet "kärlek" naturligt att alltmer spä ut vinet med ännu mera vatten för att få med ännu fler. Målet helgar då medlen och det måste väl vara okay? Kan det vara så att vi i så fall tagit över ansvaret att bygga från Jesus själv? Är det inte risk att vi då råkar ut för samma kommentar som Jesus profetiskt gav till en av församlingarna: ”annars kommer jag till dig och flyttar bort ditt lampställ, om du inte omvänder dig.” Vi som jämförs med får löper ständigt risken att irra bort från honom och hans Ord! Den som fortsätter på den vägen hamnar till slut i ett läge där man varken är kall eller het, ljummen alltså. Jesus säger om den: ”jag ska därför spy ut dig ur min mun…. Det är ord och inga visor! Då är det han som hamnat utanför, men i sin kärlek knackar han ändå på dörren. Han vill komma in igen. Upp.3:20

sanning ...
När vi insett detta är det samtidigt lätt att hamna i andra diket. Då blir "sanningen" ledordet och utifrån Bibeln bygger vi ett regelverk som av alla ska följas till punkt och pricka från och med att du kommer med i församlingen. Förr betydde det att om man blev frälst då gällde att som kvinna skaffa långt hår, hårknut, huvudbonad. Som man skulle man bli reguljär kund hos frissan och säkert fanns det mycket mer som man outtalet förväntades att omedelbart leva upp till. I syndakatalogen fanns så klart också med att man inte skulle vara homosexuell i praktisk mening. Då blir församlingslivet lätt jämförbar med en vackraste-hundtävling…

Var går mellanvägen?
Frågan är så klart var vi tänks kunna skönja den smala stigen som ju måste befinna sig mellan de här två diken, där både sanning och kärlek råder.
Kan det vara så att det är just det där traditionella medlemskapet som förorsaker problemet? Församlingen är väl ändå inte en sorts förening där man bara anmäler sig, betalar sin årliga avgift och så är man med, eller hur? Vi som är kristna utgör Jesu kropp, skriver Paulus.
Är det då inte ganska naturligt att vi först och främst lär känna dem som vill komma med i församlingen? Vi behöver ju lära känna varandra, "nosa" lite på varandra, känna på doften! Detta sker bäst i den lilla cellgruppen och det är viktigt att alla som vi vara med i församlingen ingår i en sådan grupp, där man är mån om varandra och lever i en någorlunda nära gemenskap. Där borde efter en tid kunna avgöras om en ny kan få vara med som fullvärdig medlem.

Termen medlemskap har gjort att vi blir fokuserade på kvantiteten. Sånt öppnar upp för att göra antalsprognoser, som ju är viktiga pga att riksbidraget är antalsbaserat … Men håller vi inte på med fel saker då? Då blir det ju de yttre attributer som vi inriktar oss på i alla fall. Och det var ju guds rike som vi först och främst skulle söka? Riket handlar enl. romarbrevet om ”rättfärdighet och frid och glädje i den heliga anden”. (14:17)

Att leva i en cellgruppsgemenskap betyder inte att man är perfekt så klart. Vi har ju alla brister men om vi strävar efter att få växa till då prövas vi också. Den som ingår in en sådan grupp och konfronteras med Bibelns tankar ställs på prov, inte bara de som har homosexuella känslor utan också de som brottas med girighet eller vilka svårigheter vi än bär med oss. Vi förkastar väl inte en person som har svårt med alkohol eller talar om att människor ska prövas innan de tjänstgör i församlingen. Jag tror att vi ska ta detta på allvar! Medlemskap är ju inte ett slags färdbevis till himlen som en del verkar tro. Det handlar dock om att tillhöra Kristus och på hans villkor få tillhöra hans församling.

Dagen: Svenska samfundsledare om homosexualitet, Mikael fick inte återvända till sin kyrka, Fler samtal behövs om bemötandet av homosexuella

Bli inte avtrubbad!

2007-11-26T12:06:00.000+01:00

Bli inte avtrubbad! Lätt sagt! Tittar man på TV-nyheter eller läser tidningens rubriker då är det väl ändå lätt att man avtrubbas, eller hur? Det går ju inte att undvika!? Alla vill väl ändå vara välinformerade och hålla sig ajour med vad som händer i vår värld både på nära och på långt håll!?

Ja, det här är ju inte alldeles lätt och då betyder det tyvärr att den personliga bearbetningen av det vi ser och läser oftast får vänta och vänta och … förmodligen aldrig blir av.

Några exempel
Läste härom dagen om en 88-årig kvinna som blev rånad av två småpojkar. Och så undrar man om det kanske handlar om utländska småkillar som utnyttjas av vuxna för att stjäla åt de vuxna som sedan själva tar pengarna eller annat stöldgods ….. och kommer undan ifall att… Sånt har man ju hört förr! Vi reagerar olika så klart. Bekanta i kvinnans närmaste bekantskapskrets blir säkert väldigt upprörda eller jättearga och om vi är temperamentfulla kanske vi med. Det kan ju vara bra att kunna ge utlopp för vissa känslor som annars bara förträngs, … men sen då? Ska man göra mer? Kan man göra mer? Eller får vi bara stå ut med att sånt händer i vår värld?

Bangladesh har drabbats av en orkan och många människor har förlorat allt de hade och oftast dessutom förlorat en eller flera nära släktingar. Det är lätt att bli nedstämd speciellt när man ser alla de tröstlösa bilderna som visas upp i TV-skärmen.

Vad har det egentligen för mening om man bara tar in information utan att man gör något med den. Det är som med ny kunskap man lär sig under en kurs: "Use it, or loose it!"
Jag tror också att om vi inget gör så börjar man så småningom att må sämre för det! Så det är viktigt med reflektion här!

Är inte vårt sätt att möta världsproblem väldigt onaturligt egentligen? Vi tittar på TV och det ena efter det andra problemet presenteras utan att vi själva förväntas göra något! Sånt är ju beddat för att livet blir som det blir? Och i nästa ögonblick alla bara skriker: "tänk på din pension!", bara jobba på! Alla ska i arbete..... Vem har då tid att bekymra sig om andra?

Varför? Det är naturligt att villja lätta på bördan för dem som har det svårt, men varför gör vi inte det då? Längtan att vilja hjälpa andra behöver komma till ytan. Den finns där men har förträngts och tystats ner alltmer under vår livsfärd.

1. Vi alla behöver bra förebilder! Barn som har sett hur deras föräldrar engagerat sig i andras nöd har mycket lättare att själva göra likadant. Har vi däremot passiva föräldrar då gäller motsatsen! I sista fallet blir det lätt att man tänker så här: "Ingen tar sig an elände, så varför ska jag göra det?" Men hur många har bra förebilder? Tyvärr inte så många. Vi behöver inse att det är viktigt med en verklig attitydförändring. Här kan media faktiskt ha betydelse genom att belysa de här aspekterna mycket bättre. Är vi kristna då har vi en stor inspirationskälla i Bibeln, där det finns mycket sagt om hur man ska ta sig an sin nästa! Ni kristna, läs bl.a. Ordspråksboken i Bibeln och finn bra inspiration!

2. När man inte har bra förebilder då behövs det väldigt mycket för att de goda krafterna ska manas fram i en. Lättjan gör att motkrafterna förblir starka. Tanken som är bra i början: "vi kanske borde göra något, borde hjälpa, … " ändras efter att ha tystats ner, till försvarstankar "man kan ju inte hjälpa hela världen?" Och det är sant så klart, men det behöver ju inte betyda att vi därför inte hjälper någon alls? Jag/vi har nämligen lätt att dra slutsatsen att om det inte går att hjälpa på ett enkelt sätt utan att det verkligen kräver engagemang, tid, pengar då kan man lika bra låta bli och inte göra någonting alls.
Och vi koncentrerar oss mer och mer på själviskt hedonism i stället, mår sämre och sämre medan vi försöker tysta ner rösten inom oss med droger och alkohol eller också behöver vi nya prylar hela tiden för att någorlunda må bra! Väljer man den vägen då har vi satt munkavel på den där viskande rösten inom oss. När sen rösten gör sig påmind igen så nöjer vi oss med en välgörenshetsgala, där vi kan rösta fram någon idol och samtidigt skänker en liten slant... eller så blir det alkohol igen ... och igen...

Visst, ibland kommer känsligheten fram ändå och vi undrar hur vi kan hjälpa. Men hur lätt som helst avstår vi ändå därför att vi inte är direkt någon handyman. Sen har vi ju så mycket annat att göra, vi måste ju tjäna pengar och behöver så klart avkoppling efteråt. "Nä, tyvärr de kanske har rätt men det funkar bara inte för mig hör jag folk (mig själv) tänka. Det får väl bli en extra slant ibland men mer orkar jag inte med." Så enkelt är det bara och så zappar vi till nästa TV-kanal för att se om det har något att bjuda på: deckare! Spännande! Ja, det gör vi ….

En sak till. Vi som är kristna kanske ska börja med att helt be för det elände vi ser i TV-rutan, precis när vi ser det och börja be för det elände vi läser om. Inser vi att Gud har makt att ändra då fylls vi med hopp om förändring. Bön till Gud kan inte bara förvandla situationer men även oss själva, så att vi faktiskt får kreativitet i hur vi kan börja hjälpa själva! Visst vi kommer att misslyckas ibland men låt oss fortsätta att be samtidigt som vi tränar oss i att hjälpa var vi än ser att vi kan bidra. Då kan det bli en positiv förändring, både för dem i som lever i misär och för oss. Alkohol, droger, prylar förlorar sin dragningskraft när vi börjar engagera oss!

Vad kan vi göra? Reagera du, men tänk innan du gör det, det kan få konsekvenser för dig och mig!

Dagen x y

Den store pianisten och vetenskapen

2007-11-24T15:35:00.001+01:00

Abort och dess yttersta inspiratör

2007-11-16T11:42:00.001+01:00

På en annan bloggarsida fann jag denna ohyggliga bilden på ett litet foster på bara 11 veckor. Tänk då att vi i Sverige kan göra abort upp till 18 veckor!!! Bilden hänvisar till The Center for bio-ethical Reform som vill väcka tankar och debatt! Här finns en del reaktioner på bilderna. Nej, detta inlägg betyder inte att jag ansluter mig till dem som vill använda våld som en del i USA gör, samtidigt vill jag heller inte hålla tyst. Jag skriver heller inte för att fördöma utan för att jag tror att många blir grundlurade. Bedöm bilden själv! För den kvinnan som känner ångest och är i stor nöd kring abortfrågorna antingen före eller efter själva aborten finns enligt min bedömning bra hjälp att få. Klicka här!

Inspiratören!
När jag såg denna bild tänkte jag närmast på mina egna barnbarn. Tack gode Gud att de får leva! Vilken lycka! Livet är en gåva som man aldrig slutar att förundras över…. Varför får inte alla de andra leva? Jo, jag vet, inte alla barn är lika välkomna ... Men vem är det som ligger bakom? Är det … och man kan fylla i olika politiska partier naturligtvis, men ytterst är det väl allas vår motståndare djävulen själv! Låter gräsligt när jag skriver att han skulle vara VÅR motståndare, jättejobbigt! Som väl är han först och främst Guds motståndare och en besegrad sådan dessutom! Vi lever mellan D-day och V-day och målet är i sikte. Tack gode Gud att Satan, djävulen inte har sista ordet! Om honom säger Jesus: ”Han har varit en mördare från början” Joh.8:44. Djävulen vill alltid förstöra Guds goda skapelse, skapelsen som ger glädje, som manar till tacksamhet till Livets givare. Djävulen vill själv ha den positionen som Gud har och avundas den. Därför gör han allt för att folk ska tro att det är bra med abort, viskar ”hyggliga” argument i öronen på folk, men ... vi grundluras! Djävulen vill utrota mänskligheten och förstöra för Gud så mycket han kan och ... vill absolut inte bli påminnd om att Jesus är Livets Herre som segrat på korset. Han vill komma åt och tysta ner barnen innan de ropar: ” "Hosianna, Davids son!", för då blir han upprörd precis som de skriftlärda i Matt.21:15. Men Jesus går rakt på sak, när han avslöjar djävulens försök att hindra dem från att hylla Gud genom att säga ”har ni aldrig läst: Ur barns och spädbarns mun låter du en lovsång stiga upp till dig"?

Låt oss som gläds att få känna Livets Herre tacka Honom för livet i stället för de mångtusentals barnen som aldrig fick tillfälle att göra så! På så sätt får vi liksom ”adoptera” de ofödda barnen, som en annan skrev… Ytterst handlar det om tillbedjan som bara vår Herre och Gud är värd att få!
Det finns mycket mer att skriva om det här men jag lämnar gärna utrymme åt andra!
SvD, Dagen, DN

Den farliga maktmänniskan

2007-11-11T16:42:00.003+01:00

Boken upplever jag inte så strukturerad som man skulle önska sig. Den består utav 23 små kapitel, där olika egenskaper av maktmänniskor framgår! Jag har försökt att härunder plocka fram det som kan skapa ett helhetsintryck som jag hoppas kan vara till nytta även den som inte läst boken, men kanske ändå inspireras till att göra det efteråt!

Maktmänniskan kan karakteriseras så här:
• Vill vara i centrum för uppmärksamheten.
• Är alltid stridslysten. Ar en riktig debattör och vinner oftast genom sina skarpa iakttagelser och taktiska metoder.
• Har skuldkänslan som främsta vapen: de angriper verkliga fel, men de dramatiserar och överdriver. Maktmänniskor förkunnar inte guds nåd, hur mycket de än predikar med Bibeln i hand. Moralistens största glädje är att vara grym med gott samvete.
• Hot mot självkänslan. Maktmänniskan försöker bryta ner den andres sunda självkänsla och framhäver sig själv som oumbärlig oftast i den grad att de andra helt beroende av en själv och i minsta detalj. Ofta är det män som blir maktmänniskor men i äktenskap har det hänt många män som drivits till sådan desperation att de utnyttjat sin fysiska överlägsenhet och slagit sina plågoandar. Därefter kan hustrun hota med vad hon vill – även polisen. Tyvärr förekommer detta också i kristna kretsar. Även där finns människor som inte känner annat än sin egen oskuld.
• En maktmänniska ångrar sig inte. Det är alltid en annan som är skyldig.
• Hanterar farliga ledarmodeller där han anser sig själv vara guds smordes företrädare. Jämför sig ofta med Mose.
• Oförstående för andras behov. De uppträder som herdar som bara tänker på sig själva (Jud.12)
• I stort behov av stimulans. Angriper vad han kallar livlös och död kristendom i river ner den atmosfär som präglar Andens frukter. Det är inte lätt att genomskåda dessa attacker. Han försöker få fart på församlingen på ett sådant sätt att han själv blir föremål för beundran och vinner mer makt i församlingen.
• Orimliga förväntningar. Maktmänniskan kräver fullt engagemang och vet oftast att manipulera folk så att de ger efter för hans (orimliga) förväntningar. Levande kristendom är annorlunda. Mitt i vår ofullkomlighet och synd kan vi alltid glädja oss åt Jesu Kristi storhet.
• De lurar de flesta. De knyter förbindelser som ser ut som vänskapsband, och de skapar förutsättningar för beroende. Judas säger att de ”är stora i orden samtidigt som de smickrar dem som de kan ha nytta av” (Jud.16) Paulus kallar dem för ”hycklande lögnare” (1 Tm 4:2)
• De förorsakar splittring. De har ordet i sin makt. De börjar klokt och ibland försiktigt. De döljer sin falskhet och lurar dem flesta. Efter en tid börjar oron och splittringen. Människor delas upp i medspelare och motståndare. Fienden pekas ut och striden är igång. De har dubbelspel som livsstil.
• Favoriserar underordningssystem där han som man i familjen skoningslöst kräver att kvinnan och barn ska lyda honom i allt. Det är bara att viljelöst följa efter. Frigörelsen kan vara oerhört smärtsamt. Den som under längre tid har kommit ur vanan att tänka självständigt, göra egna bedömningar, fatta egna beslut och ta ansvar för sitt liv, upplever ofta att världen har blivit en ytterst osäker plats att leva på.
• Driven av maktrus och de svagaste är mest utsatta! De följer satans fotspår när han försöker fresta Jesus ”Om du tillber mig, skall allt detta bli ditt” (Luk.4:6-7)

Varför blir kristna kretsar miljö för maktmänniskor?
• Till Korintierna skriver Paulus som är förvånad över dem ”Ni finner er i att man förslavar er, äter er ur huset, kuvar er, hunsar er, slår er i ansiktet” (2 Kor.11:20)
• Många förkunnare har hamrat in att kärleken, tålamodet och förståelsen är gränslös. De har inte nyanserat, inte förklarat att man kan löpa risk att bli skamligt utnyttjad i kärlekens och toleransens namn.
• En annan orsak är att folk i alltför hög grad har vant sig vid att vara åskådare i kyrkan. Guds barn är oerhört godtrogna. De flesta är fostrade så att de inte kan fatta att somliga ”är bråkmakare och talar om Kristus inte av rena motiv” (Fil.1:17)
• Oftast använder de bibeln i sin argumentation och bygger då upp ett enkelt, teologiskt lärosystem med en mängd orubbliga principer. Detta system kräver deras absoluta lydnad under sken av trohet mot den rätta läran. De människor han får i sitt våld upplever det som att de står emot gud om de protesterar. Tjugo, trettio bibelställen och ett antal specialuttryck som fungerar som slagord får dem att tro att de hittat det centrala i Skriften så att de nästan inte behöver mer. Det är så sekter föds, och det är så sektledare får makt.
Vi behöver förstå att vi ska följa församlingsledare som Gud har satt att tjäna och som avhåller sig från allt skamligt smussel och inte använder knep eller förfalskar guds ord (jfr 2 Kor 4:2).

Hjälp för maktmänniskornas offer
Edin skriver: ”Vi som ger råd får absolut inte vara för snabba att komma med allt för enkla förmaningar. Det är lätt att säga till en stackars människa: ”Håll ut bara, jag ska be för dig, det blir nog bra” och så vidare. Men det räcker inte med goda råd om att stå emot och inte låta sig brytas ner. Den som använder den tonen och skickar i väg en maktmänniskas offer med en klapp på axeln, trycker bara henne ännu längre ner i skorna. Att fly har varit lösningen för de flesta." Kom ihåg att även Josef fick Guds uppdrag att ta med sig Jesusbarnet och Maria för att fly för en despot. (Mt.2:13)
Bästa tips för den som råkat för en maktmänniska är alltså: bryt förbindelserna totalt!
Räkna inte med att maktmänniskor bättrar sig! Skriv inte några brev till dem. All erfarenhet visar att det bara gör saken värre. Maktmänniskan stortrivs som har hur lätt som helst att vända och vrida på det som skrevs så det i slutändan blir brevskrivaren som är värst. Ska man skriva, så skriv rent formellt.

Finns det förlåtelse för maktmänniskor?
Ska barn och äkta makar förlåta sina plågoandar? Ska terroriserade församlingsmedlemmar förlåta dessa maktmänniskor? Ja, det ska de! Jesus har lärt oss att förlåtelsen är gränslös. Men anser man att det är nödvändigt att uttrycka förlåtelsen i ord till maktmänniskan själv, ska man akta sig mycket noga för att ge honom ett nytt redskap i sin maktkamp. Tyvärr har det ofta blivit så att maktmänniskan slår till, fysiskt eller psykiskt. När offret sätter sig till motvärn, får hon höra: ”Du lovade att förlåta allt. Du sade att du skulle vara tolerant. Visa nu ödmjukhet!” Etc etc. ”Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket” Gal.5:1.

Använd möjligheterna till kontakt - de finns

2007-11-07T23:53:00.000+01:00

Vi har ingen anledning att ha en negativ attityd mot moderna tekniska hjälpmedel, anser jag. Materian har ju skapats av Gud och är god som sådan men kan så klart användas på ett felaktigt sätt.
Därför ska vi troende inte vara sena till att använda alla möjliga medel för att nå ut och in. Visst kan personliga relationer aldrig ersättas av nätkontakter; sånt är ganska självklart. Vi ska dock inte underskatta den möjlighet en nätkontakt kan utgöra för en människa som aldrig innan vågat att uttala sig om sina innersta frågor eller problem i en personlig relation, men nu äntligen vågar göra det på nätet därför att det kan göras anonymt! Där ser ingen att jag stammar och inte är så vacker ... När vi då på ett finkänsligt sätt kan vårda en sådan kontakt, kan sånt få verklig betydelse i någons liv, antingen genom att kontakten blir personlig efter att förtroende skapats eller genom att personen i fråga genom nätkontakten fått lindring för sina problem. Någon att lyssnat! För någon som alltid har blivit avvisad i sitt liv kan bara det vara av enorm betydelse. Att vara genuin även i våra nätkontakter och med en ständig bön i hjärtat till Gud kan eka in i evigheten!
Här finns också stora möjligheter speciellt för enskilda troende som har utrustats med ett hjärta för människor att nå ut med stora möjligheter att även nå in! Genom Twingly-funktionen kan man även länka till artiklar som många läser och som också är intresserade av att veta vad bloggare skriver om det! Gör gott när möjligheten finns! "Natten kommer då ingen kan arbeta." (Joh.9:4) Låt kyrkorna uppmuntra sina medlemmar till sånt arbete!

Dagen: Hur kan kyrkorna nå in? 2007-11-07

Det ska löna sig att vara klanderfri!

2007-11-06T17:28:00.000+01:00

Ett land får en regering som den förtjänar, har det sagts för länge sedan och det är säkert sant. Dock skulle det ju vara klokt med en lagändring som motarbetar tjänstgöring på offentliga platser om man har fällts för skattebrott. Där borde ingå att :
- de som ansöks till att ta en tjänst som stadsråd ska vara klanderfri utan gamla lik i garderoben; de ska alltså granskas och så klart inte få finnas med i något brottsregister.
- de som måste avgå som stadsråd på grund av brist på urskiljningsförmåga om hur man ska bete sig ska inte få med sig någon lön i två år till som i nuläget.

- även de som är med i Riksdagen ska vara klanderfria .Blir de fällda för datainbrott då ska det alltså vara kört när det gäller att kunna bli stadsråd på typ 5 - 10 år!

Inför en sådan lag. Den som röstar emot lär nog behöva granskas själv!

Tänk vilket lyft det skulle bli för politiken! Men varför gör vi inte det då, Reinfeldt, Sahlin m.fl.?

Dagen: Moderatpolitiker läste s-mejl, 2007-11-06
DN: förslår delegation mot fusk, 2007-11-06
SvD: Borg: Inte bra för skattemoralen, 2007-11-06

Vem indoktrinerar egentligen?

2007-10-30T15:53:00.000+01:00

Alf Svensson sätter fingret på ett ömt ställe när han i Dag(en) skriver :

"Föreställningen att "religiösa" friskolor "indoktrinerar" och att allmänna skolor fostrar är nog ingalunda enkel skillnad för vare sig ministrar eller andra myndighetsrepresentanter att förklara."

Men vad för sorts glasögonen använder man egentligen när man uttalar sig, för det är faktiskt avgörande! Det som många inte verkar se är hur man utifrån humanistsidan själv indoktrinerar eleverna att de ska tänka på ett visst sätt, där makroevolutionen inte presenteras som en möjlighet utan som fakta. Men då går man ju helt enkelt för långt!? Där finns ju inga fakta, bara aningar, och som mest teorier! Min fråga är därför varför humanisternas åsikt ska indoktrineras på det sättet, för det ju det som händer. Ingen vågar verkligt ifrågasätta. Hur vetenskapligt är det egentligen? Har inte den åsikten förändrats till en slags tro med fundamentalistiska drag? Därtill kommer att vetenskapen ändrar sig hela tiden, och i praktiken ofta går i ledband för dem som har ekonomiska intressen.

Det är slående hur humanisterna, med Ulvskog i spetsen, hellre ägnar sig åt ideologiskt smutskastning när det gäller friskolor än att de verkligen vill ge sig in i debatt. Vilken otrolig intolerans! ALLA bara måste se på saken enligt hennes sätt, annars så räknas man som fundamentalist! Men vem är det då faktiskt som är fundamentalist? Är det inte Ulvskog själv och de som går i hennes led? Vakna till nu!

Det märkliga är att om en förespråkare för friskolor vill diskutera kring frågan om hur man ska undervisa på friskolorna i Dagen då verker ingen nappa på det. Undrar bara varför! Se även här och här!

Kränkning?

2007-10-24T15:49:00.001+02:00

Felix König på RFSL Ungdom skriver på i dagens Stockholm City: ”Jag vill inte behöva se homofoba och värdekonservativa budskap i det offentliga rummet.”

Vad är nu detta för ett uttalande? Ska det vara RFSL som bestämmer vad vi andra i samhället ska tycka? Detta är väl o-demokrati till max!

Om värdekonservativa medborgare oavsedd partitillhörighet skulle skriva det motsatta till Felix uttalande skulle detta säkert utlösa ett rena ramaskri i samhället. Men är inte det att mäta med två måttstock? Men de verkar i praktiken förstå sig bättre på hur demokrati definieras och accepterar andra medborgares budskap om hur de vill se samhället fungera fast de inte håller med. Och så ska det faktiskt fungera i en demokrati!

Yvonne Ruwaida anser dock att barn och ungdomar som nödvändigtvis måste använda sig av Stockholms tunnelbanan inte skulle behöva se sådan annonsering, därför att de kan känna sig kränkta. Det skulle vara sårande och stötande.

Men varför? Alla barn förstår väl att deras tillkomst förorsakats av både en pappa och en mamma? Det gäller ju alla barn? De kanske tänker lite kring den frågan när de ser affischen och pratar om det hemma eller med någon annan. Det kan väl aldrig vara ett problem? Eller försöker gay-lobbyn projicera sina problem på barnen i stället? Det känns så i alla fall. Det finns dock ingen anledning varför ett sådant barn skulle behöva skämmas. De har ju inte gjort något som de skulle behöva skämmas för? Om mamman, pappan har dött, valt att gå in i en annan relation då behöver ju inte barnen skämmas för det? Samhället är för övrigt så oerhört pluralistiskt att just barn i ”vanliga” äktenskap nästan blir sällsynta!
Men om de förstnämnda barn ändå skulle ha svårt med sin livssituation behöver de stöd precis som andra barn kan behöva det. Men inte ska väl barn som befinner sig i en annan familjsituation behöva känna sig kränkta? De ska stå på sig; även de har en pappa och en mamma i bakgrunden och är inte för mindre än något annat barn! Eller ska också ett adopterat barn känna sig kränkt därför att hon inte lever ihop med sina biologiska föräldrar? Det där med kränkning är väl ändå långsökt!

Och förresten, hur ofta ska inte kristna ha anledning att känna sig kränkta när man tänker på alla de sätt kristen tro förlöjligas. Det skulle faktiskt bli en lång lista!
Det verkar dock att mobbade människor när de väl får komma till tals har benägenhet att mobba själva och hamna i samma felaktiga beteende som de själva utsatts för.
Alla människor ska dock få kunna säga sitt utan att behöva bli rädd att utsatta för mobbning på grund av att ha vissa åsikter. Vill vi inte det? Tänk då att det finns många länder där påstådd kränkning leder till döden för dem som har ”fel” åsikt! Är det verkligen åt det hållet man vill? Dagen: Bevara Äktenskapets hemsida stoppad av hackers, 2007-10-24

Välkommen till debatt!

2007-10-23T13:40:00.000+02:00

Det är inte alla som har den tydliga insikten hur saker och ting förhåller sig när det gäller de stora frågorna kring mänsklighetens uppkomst. Många gånger har det blivit en kakafoni av tankar som jag upplever varit grötig. Som talesman för Genesisföreningen har nu Anders Gärdeborn lagt fram några tankar som kan vara till nytta för att rensa luften kring allt som sägs och skrivs om fundamentalistiskt tänkande. Världen blir ju definitivt inte bättre genom att svartmåla andra. Speciellt när man har olika utgångslägen ska man hålla sig till sakfrågan. Detta gäller båda parter i frågan så klart.
Sen kan man fråga sig om någon i båda parterna genom att resonera sakligt för den orsaken kommer att byta grupp. Det tror jag knappast. Att så snabbt som möjligt samla på sig så mycket ammunition som möjligt för att mata argumentkanonen skapar bara ett rökridån. Bägge parter kanske ropar så högt som de kan att de vinner, och de som står en närmast kanske applåderar, men om man verkligen lyssnat och kommunicerat är tveksamt. Då är det mera lönsamt att ta varandras vetenskapliga argument på allvar och verkligen lyssna på varandras tankar. Det handlar som sagt inte om att vinna, det handlar om det som är sant och trovärdigt och på det sättet främja kunskap kring de här frågorna.
Jag uppmanar sakkunniga i frågan om utvecklingsläran att bemöta Anders tre punkter. Vi andra läser gärna inläggen och får väl bedömma hur pass duktiga parterna är att bemöta varandra på ett sakligt och respektfullt sätt.
Dagen: Evolution bevisar inte ursprunget, 2007-10-23

En ivrig missionär

2007-10-22T19:32:00.000+02:00

Christer Sturmark har under de senaste åren profilerat sig alltmer som ateismens missionär och krigar som en Don Quijotte för att bevisa att Gud inte finns.
Ärligt sagt ser jag en parallell med den bibliska personen Saulus som gick i hårt angrepp mot de Jesustroende judar under kristendomens första år, även om ju Saulus var mer än sneppet vassare i sina metoder. Vad hände? Saulus var på väg till Damaskus för att fängsla de troende. Nej, så illa är det ju (ännu) inte när det gäller Christer, men vad … om han råkar ut för en likadan upplevelse som Saulus? Läs här vad som hände med honom.
Dagen: Premiär för ateistisk radioandakt

Makten och ärligheten

2007-04-11T16:52:00.000+02:00

Häromdagen köpte jag boken "Makten och ärligheten – Vi bröt upp från Darmstadt" av Marianne Jansson och Riitta Lemmetyinen.
Jag blev omedelbart fascinerad av boken och läste den inom några dagars tid.
Edin Lövås, bl a känd för sin utmärkta bok "Den farliga maktmänniskan" skrev förordet till boken.
Bakom Mariasystrarnas vackra fasad som visas mot gästerna framgår en oerhörd ensamhet bland enskilda systrar, som de inte kan ge uttryck för på ett ärligt sätt utan att bli beskyllda för olydnad, egen villja etc.
Mariasystrarnas huvudledare Basilea Schlink – en psykologi-doktor!! - uppträder som en maktmänniska på ett sådant manipulerande sätt att jag känner mig bestört av att sådant tydligen förekommer.

Kvinnorna anser att Basileas tankar (som finns med i många citat) i mångt och mycket går tvärs emot bibelns lära och påpekar hur de mestadels är förankrade i hennes "profetior"!
Hon anser bl.a. att systrarna behöver trösta Gud på grund av all synd i världen! (Helt absurt!!) Systrarna ska offra sig helt - ska arbeta gratis från tidig morgon till sena kväll förutom regelbundet nattarbete!! – och lyda ledaren utan ifrågasätta något, för det är lika med att ifrågasätta Gud! Systrarna uppmanas kontinuerligt att göra bot för egna och världens synder för annars räcker inte Jesu offer till!! Orden där Jesus klart och tydligt utropar : "det är fullbordat!" omtolkas på ett sådant sätt att det inte längre betyder att försoningen verkligen har skedd.

Basilea får även uppenbarelser där hon förenas med treenigheten på ett exklusivt sätt som påminner om Kristi-Bruds-storyn i Knutby. Helt uppåt väggarna!

Rent av tragiskt är hur kärleken mot gästerna som alla systrar ständigt skulle uppvisa absolut inte gällde systrarna emellan. De var "tvungna" att anklaga varandra om de märkte minsta tvivel på Basileas lära hos varandra. Detta skapade en spioneriatmosfär som påminner mig om öststaternas tillvägagångssätt då kommunisterna var vid makten!

Hur evangelisk är rörelsen förresten om nåd och förlåtelse i praktiken är något som systrarna ska göra sig förtjänta av genom botgörelse, självuppoffring och genom att ständigt gå in i lidande? Annars skulle nämligen inte Jesu försoningsverk räcka till! Inte konstigt att de här tankarna förorsakade en ständig inre kamp kring egen trosvisshet.

I boken följer man kvinnornas utveckling och på slutet av boken finns också brevet som kvinnorna skrev till Basilea och reaktionen på den.
Den här boken är inte lätt att läsa men ska verkligen betraktas som en varning. Boken har berört med djupt.
Men … det verkligen förbryllar mig att det inte går att hitta någon form av diskussion på nätet kring den här boken. Jag anser boken mycket läsvärd!
Kostar i nuläget bara 29:-. (april-07) hos Libris.